Det är en underlig debatt som nu pågår. En artikel i Aftonbladet som anknyter till klassiska antisemitiska rykten om att judar dödar unga människor för att komma åt deras kroppsdelar, har lett till att den israeliska regeringen gör den till en konfliktfråga mellan de två ländernas regeringar. Den israeliska utrikesministern tar Donald Boströms artikel kring rykten från 1992 till intäkt för att Sverige försvarar antisemitism eftersom den svenska regeringen inte tar avstånd från artikeln.
Självklart ska den inte göra det eftersom den faller på tidningens och ansvarige utgivarens ansvar, inte på Sveriges. Vare sig i Sverige eller i Israel rescenserar och kommenterar regeringar artiklar. Och i Sverige innebär försvaret för yttrandefriheten inte något försvar av det som sägs, bara just ett försvar av rätten att yttra sig.
Det är en befängd och ansvarslös utrikespolitik som Lieberman bedriver, helt i linje med hans politik i övrigt. Genom sina uttalanden försöker han faktiskt urholka relationerna med ett land och en regering som mycket starkt värnar Israels intressen. Det innebär inte att den svenska regeringen har samma uppfattningar som den israeliska, den tidigare israeliska regeringen har heller inte samma uppfattningar som den nuvarande, men det innebär att Sverige tillhör de länder som tydligt värnar om Israels rätt att existera och som vill utveckla relationerna mellan Israel och EU.Donald Boströms artikel innehåller samma typ av rykten och ogrundade påståenden som i århundraden har varit stommen i antisemitisk propaganda i århundraden.
På Newsmill kommenterade jag hans artikel . Rubriken satte Newsmill.
Boström refererar inte till några fakta utan till rykten som denna gång mötte honom 1992, och då inte kunde bevisas. Att de ryktena förekom på Västbanken då är inte konstigt, i en konflikt där hatet och våldet lätt förenas med antisemitiska traditioner. Palestinska läroböcker har under lång tid innehållit just antisemitisk propaganda om judar. Att människor som lever i konflikten, övergreppen och hatet lätt blir offer för propaganda och rykten är inte svårt att förstå.
Svårare att förstå är hur en svensk tidning år 2009 kan lämna plats åt samma hopkok som varit bryggden bakom judeförföljelser i århundraden. Riktigt stötande blir det när Aftonbladets ledning försöker komma undan debatten om detta genom att hävda att Israel nu måste bevisa att ryktena inte är sanna. Det är ett krav som för mycket långt. Vad de faktiskt säger är att judar måste bevisa att det som sägs i den antisemitiska propagandan inte är sant. På samma sätt som det fanns de som hävdade att de var skyldiga till pestens spridning till motsatsen kunde bevisas. Eller att det inte är judarna som fört världen in i den ekonomiska krisen.
Aftonbladets ledning har inte bättrat på sin heder genom sina försök att motivera artikelns införande. Däremot har Avigdor Lieberman hjälpt dem att föra frågan från propagandans ryktesspridning till att bli en fråga om en svensk regering ska recensera och bedöma artiklar som publiceras.
Det faktum att Lieberman gör detta skadar Israels intressen och underlättar för dem som försåtligt nu kräver att judarna måste bevisa sin oskuld till ryktena. Och så använder han denna artikel som grund för att undergräva relationerna med Sverige och ordförandeskapet i EU. Detta i en tid då förutsättningarna att utveckla samarbetet är större än på länge.