Hoppa till innehåll

Liberaler bör välja liberal politik – inte liberala ord

Valet handlar om vilken politik som ska prägla Sverige de kommande åren. För den som är liberal handlar det i all enkelhet om man bör välja politikens handling istället för positioneringens passivitet.

Sverige är idag ett land som präglas av hög arbetslöshet, nästan den högsta i EU, den lägsta tillväxten, ett haveri för det som tidigare var ett av världens mest stabila elsystem med skenande priser som hotar företagande och hushåll, risk för cementbrist som stoppar byggande och industri, fördjupad segregation och utanförskap med parallellsamhällen, hedersförtryck och en omfattande otrygghet.

Vi har den högsta nivån av skjutningar, sprängningar och grov brottslighet som en följd av en gängkriminalitet som fått växa sig allt starkare och starkare. Allt detta förmörkar vårt samhälles många möjligheter. Det hotar vår industri, drabbar social sammanhållning och gör enskilda människors liv utsatt istället för så hoppfullt som det skulle kunna vara. Och till allt detta en hänsynslös partipolitisering av utnämningsmakten. 

Till detta kommer en gravt misskött utrikes-och säkerhetspolitik som bland annat har lett till att vi, trots den socialdemokratiska omsvängningen kvart över tolv efter Rysslands invasion av Ukraina, står utanför Nato. Vi är inbjudna, vi förhandlar och vi har fått unilaterala informella säkerhetsgarantier men inte medlemskapets säkerhet. En försvarspolitik som släpar sig fram med flera års fördröjning i tron att svensk byråkrati ska vara mer styrande än verklighetens hot. Till detta en oförmåga att låta kraven på demokrati och rättsstat vara en definierande faktor för svensk utrikespolitik. 

Alla dessa problem som gör oss extra utsatta i en mörk tid för Europa beror inte på Sverigedemokraterna utan på de regeringar som Socialdemokraterna har format med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. 

Var och en och tillsammans föder dessa problem ett än värre utanförskap, segregation och motsättningar. Manifestationer, ord och finstämda löften hjälper inte när elen inte finns, företaget slås ut, arbetslösheten fortsätter, skolan inte fungerar och dödskjutningarna fortsatt skördar sina offer. 

Ett Sverige som präglas av partipolitiskt grundade utnämningar och en politik som vill göra staten starkare på medborgarnas bekostnad, som inte står upp för frihet och demokrati mot diktaturerna i vår värld är inte ett land för liberal demokrati hur mycket man än lovordar sig själv för att värna den. 

Valet mellan positionering för att understryka hur mycket man ogillar ett parti eller en politik för att göra något åt de problem som gör att Sverigedemokraterna växer borde vara enkelt för den som är liberal. 

För att göra något åt de problem som är verkliga och som människor möter. Problem som på både kort sikt och lång sikt skadar vårt Sverige. 

Det var medvetet som Socialdemokraterna, trots stort motstånd, avvecklade kärnkraften. Det var medvetet som Socialdemokraterna demoniserade politiken för Nato. Det var medvetet som Socialdemokraterna förnekade kriminalitetens problem, hävdade att man hade löst dem och angrep dem som ville skärpa både straff, stärka polisens arbete och se till att skolan fungerar för alla. Det är Socialdemokraterna som har tillåtit migrationspolitik fortsatt vara godtycklig. Det är Socialdemokraterna som försenat förstärkningen av Sveriges försvar. Det är Socialdemokraterna som styrt tillsammans med sina stödpartier. Ibland blockerat varandra och ibland lika entusiastiskt stått för det som nu är våra problem. 

Det är klart, tror man på fullt allvar att Sverige blir fascistiskt eller nazistiskt för att Ulf Kristersson blir statsminister så har man så låga tankar om det svenska samhället, och om demokratins företrädare, att allting kan ursäktas. Men det är en hallucination frambesvärjd för att bevara socialdemokratisk makt. Det är ju i socialdemokraternas spår som till exempel Malmö har blivit en stad präglad av antisemitism. Det är där och på andra ställen man har blundat för den antisemitism som kommit till Sverige från Mellanöstern. Inget annat parti hade tillåtit det som skett i Malmö. 

Vi har i praktisk politik sett hur Vänsterpartiet – med sitt politiska program där Ryssland inte ens nämns som ett hot men där allt ägande ska tas över av staten precis som i tidigare generationers kommunistiska program – påverkat utvecklingen i Sverige. Vi har sett hur Socialdemokraterna, som vill ta över människors kontroll över sina egna liv till staten och Miljöpartiet som vill att medborgarnas liv helt ska underordnas den politiska makten, har fört oss till en tid av kriser, som förstärks av de kriser vi ser omkring oss i världen. Sverige behöver en liberal reformagenda. 

Under de två senaste mandatperioderna har all politik och politisk debatt överskuggats av synen på Sverigedemokraterna och frågan om hur man ska förhålla sig till partiet, som om det är viktigare än de politiska vägval vårt samhälle behöver. Och det har lett till en politik som fortsatt in i än djupare problem.

Sverige behöver en liberal politik med liberala företrädare. Vill Sverigedemokratera stödja en politik som skärper kriminalpolitik, låter rättsstatens principer styra en stram migrationspolitik, se till att Sverige får en energipolitik värd namnet, stödjer Nato-processen och låter valfriheten vara kvar bör liberala medborgare låta dem göra det. Tanken på att Sverigedemokraterna om man så ville skulle kunna få igenom förslag som undergräver den liberala demokratin och grundläggande liberala värden är en omöjlig tanke med en liberalt inriktad regering. Det kan låta annat i framtiden om Socialdemokraterna finner Sverigedemokraterna som en partner. 

Så valet handlar om en politik som förändrar vårt samhälle eller en politik som fortsatt ger oss mer av de problem som underminerar styrkan, glädjen och framtidstron i Sverige. Liberal positionering är ordens politik, liberal politik bör vara handling, förändring och liberala reformer. 

Ska vi ha samma politik som fört oss hit där vi är eller ska vi ha en politik som bryter med den utveckling som skapat vårt samhälles djupa problem och som istället bejakar alla de möjligheter vårt samhälle kan bestå oss alla med. För den som är liberal är det rimligt att välja politik istället för innehållslös positionering. 

För den som vill värna den liberala demokratin och frihetens värden är det avgörande att Sverige får en politik som reformerar rättsstaten, som slår vakt om människors valfrihet och rätt, som vill slå vakt om det fria näringslivets möjligheter och att Sverige i världen ska stå för en politik som binder oss samman med den fria värden utan att blunda för förtryck, enpartistater och diktaturer. Valet handlar om en politik som liberal i handling, inte bara till ordet. Ord löser inte våra problem. De kräver handling.