Ledarskap och solidaritet kräver konkret handling, inte bara ord

Det faktum att dåden i Paris innebar att mer än 120 människor mördades i det som var en terrorattack innebär inte att begrepp som mord och terror räcker som en beskrivning av det som nu har skett. Det var mord, det var terror men detta genomfördes inom ramen för vad som måste sägas vara en medveten krigshandling mot Frankrike men därmed också mot det öppna samhället i Europa. Det krig som IS bedriver i Syrien och Irak söker man nu också bedriva här.

Ett europeiskt ledarskap, och ett svenskt ledarskap, måste nu agera inom ramen för denna vidare och bredare bild av vår verklighet. Det pågår ett krig som i första hand förs i Mellersta Östern, präglat av fanatism och med syften långt större än att bedriva terror eller att välta en gammal regim över ända. IS syfte är att skapa ett kalifat, utan några av de gränser som vi normalt ser för konflikterna i Mellersta Östern.

Det är ett krig som genomförs med full brutalitet och med en grymhet som vi i Europa tidigare under modern tid bara sett under Hitlertyskland och under den terror som formade det sovjetiska samhället. Det är ett krig som destabiliserar och som syftar till att underminera demokratiska samhällens utveckling.

Det sker samtidigt som Europa är utsatt också för annan krigföring och annan destabilisering. I Ukraina pågår ett regelrätt krig där Ryssland har invaderat ett annat europeiskt land, samtidigt som Ryssland med hot, militär upprustning och omfattande övningar riktade mot andra länder, politiska påtryckningar och desinformation kontinuerligt försöker påverka och underminera. Med Rysslands deltagande i Assads krig mot sina egna medborgare bidrar man till att ytterligare försvåra möjligheterna till en fredsprocess samtidigt som ISIS de facto har dragit nytta av bombningar av de rebellrörelser som vill forma en ny regim i Syrien.

Flyktingvågorna handlar om människor som flyr från detta elände och från det krig som Ryssland understött genom sitt tidigare och nuvarande stöd till Assad. Den har skapat motsättningar i Europa och försvårat den fria rörligheten samtidigt som den skapat betydande oro. Den har också, vilket är viktigt att nu minnas, påmint oss om hur viktig den fria rörligheten är liksom hur viktigt det är att Europa kan vara en fristad för dem som söker skydd.

Det som nu pågår på olika plan, oavsett hur länkat det ena kan vara till det andra, är av det slaget att det skapat en ny verklighet som inte riktigt verkar ha trängt in, lika lite som regimen Putins upprustning och krigföring från 2003 inte tilläts påverka den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Det som nu sker enskilt och sammantaget hotar Europa och det öppna samhället och kräver de åtgärder som behövs för att bekämpa hoten mot vårt samhälle.

Under förmiddagen har många talat om behovet av ledarskap och solidaritet men få har talat om hur detta ska utövas och vad som krävs för att ledarskap och solidaritet ska bli till mer än vänliga ord. Sverige är en del av de hot vi nu utsätts för och vi måste inte bara bidraga till att möta hoten som riktar sig mot andra utan också inse att hoten riktar sig mot oss. Sverige är ett av de länder med flest medborgare som deltar i kriget på ISIS sida.

Orden om solidaritet riskerar att bli bara vällovliga ord av vänlighet om vi inte förmår se att de ställer konkreta krav. För att möta hoten handlar det inte i första hand om att stärka demokratiundervisning i den svenska skolan, eller att betona än mer värdegrunden för det svenska samhället. Det är viktigt men tron att detta är insatser som är relevanta mot de hot som växer fram ur Mellersta Österns konflikter och ur den radikalisering som där har pågått under lång tid är naivt och avskärmar oss från insikten om de beslut som vi måste ta. Hoten från ISIS i Syrien och Irak möter vi inte nu genom telefonlinjer för att få råd om hur man hanterar demokratidiskussion i skolan eller för att veta hur man ska hindra unga muslimer från att bli rekryterade.

För det första måste vi stärka rättsstatens institutioner. Det vi nu ser ställer krav på svenskt försvar och på svensk polis operativa förmågor. Svensk polisk måste få större resurser för att kunna både hantera de gränskontroller vi nu har infört och samtidigt bedriva annan polisiär verksamhet i den hotmiljö vi lever i.

För det andra måste vi inse att de som deltar i ISIS mord och brutala krigföring gör det riktat mot oss, det öppna samhället och mot Europa. Attackerna mot Frankrike är attacker mot oss men attacker i Syrien och Irak mot människor är attacker mot människovärdet och möjligheterna till demokratisk utveckling. De som deltar med ISIS förråder vårt land och vårt samhälle och ska bemötas därefter. Både vad gäller pass och förutsättningar för medborgarskap.

För det tredje måste vi klargöra för Frankrike att vi är beredda att bidra med allt det som solidaritet kräver.

För det fjärde bör vi tillsammans med andra länder bidra till att öka de väpnade insatserna mot ISIS i de delar av världen där man i dag har etablerat sig.

För det femte måste vi nu säkra att vi kan förena flyktingmottagande med kunskap om vilka som kommer till Sverige och om de har rätt att vara här.

För det sjätte måste EU upprätta en kontroll över sina gränser som gör att den fria rörligheten kan upprätthållas.

För det sjunde måste vi bidra till att EU som gemenskap kan vara en faktor i det globala krig mot ISIS som nu behövs.

Allt medan vi gör detta måste vi säkra vår förmåga att möta de hot som Rysslands ökade aggressivitet utgör mot vår del av världen. I detta ingår bland annat frågan om Nato-medlemskap och ytterligare förstärkningar av svenskt försvar och operativ förmåga på vårt territorium.

Och sedan ska vi självfallet slå vakt om värdegrund och demokratiska värderingar i skolor och i vårt samhälle. Men det kräver att vi visar att vi som stat är beredda till allvar när det gäller att försvara rättssamhället.