Hoppa till innehåll

Låt inte Kina diktera ekonomins villkor

Det finns idag ingen större utmaning för den globala ekonomin än den kinesiska diktaturen.

Kina är inte en aktör som alla andra. Under de senaste 40 åren har man gjort den ekonomiska framgången till en bas för en allt mer aggressiv utrikespolitik och växande militär förmåga. De militära ambitionerna är i första hand regionala, medan den ekonomiska makten har under diktaturens logik gett globala ambitioner.

Det handlar om hot mot kritiker som uppmärksammar regimens förtryck, bojkott av varor och handel, fördömanden av relationer med alla som upplevs vara ett hot mot diktaturens krav på total makt över de territorier som man anser som sina, hot om repressalier om man inte köper rätt produkter, samt inflytandepolitik med hjälp av kinesiska medborgare i andra länder och hämndaktioner mot utländska medborgare i Kina. Över hela världen har detta blivit en verklighet – från Nya Zeeland och Australien till Skandinavien och Europa.

Kina finansierar universitet och ställer krav på undervisningen, genomför avancerat industrispionage och underrättelsearbete mot företag och forskning världen över, samt ansvarar för cyberattacker och hackning. Samtidigt investerar man i strategisk infrastruktur och i uppköp av företag – allt för att skapa kontroll och tillgång till strategisk forskning. I sitt närområde har man avskaffat Hongkongs internationellt avtalade status, använder sin militära övermakt som ett hot mot andra för att, i strid med internationell lag, lägga under sig territorium i Sydkinesiska havet samtidigt som man hotar Taiwan med utplåning.

Den fria världens länder har dock fortfarande ett ekonomiska övertag som har avgörande politisk betydelse. Den transatlantiska ekonomin med USA och EU är i dag med sina nära 40 biljoner dollar i BNP långt större än Kina med 16 biljoner dollar. Den fria världen med över 55 biljoner dollar är väsentligt större. Var för sig blir alla länder utsatta för kinesisk påtryckningspolitik, men tillsammans är den fria världens marknader viktigare för Kina än tvärtom.

EU bör därför tillsammans med USA forma ett globalt samarbete där lösningen inte är att isolera eller diskriminera Kina, utan att sätta tydliga gränser som klargör att Kina inte tillåts använda sin ekonomi för att hota andra länders frihet och säkerhet.

Så länge de kommunistiska ledarna inte låter företag och näringsliv utvecklas oberoende måste de finna sig i att kinesiska investeringar granskas utifrån de säkerhetspolitiska hot de kan utgöra mot fria länder. Frihandel förutsätter fria samhällen – inte att det är fritt fram för statligt drivna investeringar som innebär säkerhetspolitiska risker.

Den fria världens länder måste vara tydliga med att kritik av förtryck är en normalitet som inte får drabba fri handel. Regeringar, myndigheter, medier och företag måste utveckla en transparens vad gäller påverkansoperationer, cyberattacker och industrispionage som kan spåras till Kina. Enskilda länder får inte utsättas för bojkotter och hot på grund av diktaturens krav på tystnad utan att de kinesiska ledarna möter en fri värld som är enad.

Vi bör även sätta målet att uppnå en global EES-lösning där EU och USA kan vara kärnan i en större frihandelsprocess där Storbritannien är en del och där amerikanska respektive europeiska frihandelsavtal med Stillahavsregionen, Latinamerika och Asien blir en grund för hur samarbetet kan utvecklas. Med gemensamma kraft kan världshandelsorganisationen WTO reformeras till en tydlig röst för frihandel där politiska påtryckningar inte accepteras.

Förmågan att möta den kinesiska utmaningen är avgörande för den fria världen och för den globala ekonomins utveckling de närmaste decennierna. Den fria världen kan gemensamt vara pådrivande för att denna utveckling ska ske på just frihetliga villkor.