Stigande internationella livsmedelspriser är ett bakslag för den fattigdomsbekämpning som globaliseringen inneburit de senaste 20 åren. Samtidigt som globalisering och fri handel gett nya jobb, tillväxt och lägre priser slår världens reglerade jordbruksmarknader och frånvaron av fri handel rakt emot de fattiga människorna och de fattiga länderna.
Orsaken till de stigande priserna är många. Dåliga skördar, torka, växande efterfrågan på livsmedel i länder som lämnar fattigdom och svält bakom sig samt ökande efterfrågan på biobränslen. Till synes står ansträngningarna att öka användningen av biobränslen och minska utsläppen av CO2 mot fattiga människors behov av billiga livsmedel. Så är det inte. Problemet är reglerade marknader, reglerade arealer och reglerad handel som gör att stigande priser leder till brist och exportstopp istället för ökad användning av arealer, ökad produktion, och ökad handel. Subventioner i rika länder stänger ute exporten från fattiga länder, samtidigt som exportsubventioner till dessa länder slår ut det inhemska jordbruket.
Nu finns en lång rad historiska möjligheter att förändra detta, som innebär en skyldighet för det internationella samfundet att agera, och Sverige har unika möjligheter att förverkliga en svensk agenda för fri handel, avreglerat jordbruk, modern budgetpolitik och en bättre miljö.
De internationella frihandelssamtalen Doha-rundan har i praktiken gått i stå för att USA och EU varit ovilliga att öppna sina jordbruksmarknader samtidigt som framväxande ekonomier krävt förändringar för att öppna framförallt tjänstehandeln. Under 2008 ser vi kanske de sista möjligheterna att slutföra de samtalen innan världen riskerar att uttalade frihandelsfiender tar makten i Washington.
Arbetet med att begränsa utsläpp av CO2 och möta klimateffekterna kräver ökad användning av biobränslen och ökad uppodling av mark och skog, vilket binder mer CO2 och leder till minskad användning av fossila bränslen. År 2009 skall världens länder enas om nya mål efter Kyotomålen i Köpenhamn med EU som värd och med Sverige som ordförande i EU.
EU ser nu över jordbrukspolitiken, en hälsokontroll som riskerar att fördjupa den gamla regleringssynen istället för att ta vara på de möjligheter stigande livsmedelspriser ger för europeiskt jordbruk.
Vi är också i upptakten av en halvtidsöversyn av EU:s långtidsbudget, som skall slutföras 2009 under svenskt ordförandeskap. I praktiken skall EU bestämma om huvuddelen av resurserna skall gå till jordbruk eller till investeringar i forskning och infrastruktur som kan ge oss en ledande global ekonomisk position.
De höga världsmarknadspriserna underlättar de första stegen för att avreglera det europeiska jordbruket. En öppnare handel ger europeiska konsumenter både större trygghet och långsiktigt lägre kostnader för livsmedel.
Halvtidsöversynen av EU:s budget bör prioritera forskning och utveckling liksom modern infrastruktur istället för eviga bidrag till att inte odla europeisk åkermark.
Sverige och EU bör gå i täten för att den tillgängliga åkerarealen världen över skall tas i bruk för produktion av livsmedel liksom för förnyelsebara bränslen där de kan produceras utifrån miljömässigt acceptabla villkor. Det kommer att göra jordbruk lönsamt och möjligt i den fattiga världen liksom i den rika, inte minst blir det möjligt för den fattiga världen att exportera, som vi gjort på varuproduktionens område.
Sverige kan spela en helt central roll när möjligheterna att repetera globaliseringens framgång även för jordbruk, livsmedel och miljö aldrig varit större.