Taket är reparerat, men i veckan har hållits ännu en session i Bryssel. Först i oktober återupptas parlamentets flyttkarusell. För Europas skattebetalare har uppehållet varit lönsamt, bara i september har vi sparat cirka 360 miljoner kronor på att stanna i Bryssel.Om parlamentets tolv resor till Strasbourg varje år helt ställdes in skulle besparingen bli omkring två miljarder kronor. Det är pengar som kan användas betydligt bättre. Miljökostnaderna är sannolikt även de betydande, det beräknas att flytten resulterar i koldioxidutsläpp på cirka 20.000 ton per år. Nu har det visat sig att det går utomordentligt bra att sammanträda i Bryssel, det är ju där parlamentet har all annan verksamhet. Strasbourg är egentligen inte någonting annat än en väldigt dyr distraktion. I Bryssel hålls utskotts- och gruppmöten, där bor större delen av de anställda och där hålls kortare sessioner mellan sessionerna i Strasbourg. I Bryssel finns en fullt fungerande plenisal och all tänkbar logistik.
Strasbourg blev ursprungligen Europaparlamentets säte som en symbol för att fransmän och tyskar äntligen kunde samarbeta och leva i fred, sida vid sida. Staden hade tillhört både Frankrike och Tyskland i olika perioder, den ligger bara ett stenkast från den tyska gränsen. Tanken, att göra den omstridda staden till en symbol för det europeiska samarbetet, var inte dum, men det har visat sig efterhand att Strasbourg inte är någon ideal lokalisering för den Europeiska Unionens folkvalda församling.
Med såväl EU-kommissionen som ministerrådet, och ett antal andra institutioner, i Bryssel, är det knappast praktiskt att husera Europaparlamentet 43 mil bort. Därför har parlamentet successivt flyttat sin verksamhet till Bryssel och nu återstår i praktiken bara de månatliga sessionerna i Strasbourg. Den symboliska betydelsen av att sammanträda i Strasbourg har dessutom avtagit. Europasamarbetet har växt och omfattar nu 27 länder, det handlar inte längre bara om att överbrygga konflikter mellan två folk. Det handlar om samarbete mellan alla européer. I dag skulle det snarare vara av större symbolisk betydelse att placera parlamentet någonstans på gränsen mellan vad som fram till för några år sedan var öst och väst.
Parlamentets sessioner i Strasbourg är fördragsfästa. Det innebär att Frankrike kan inlägga veto mot en permanent flytt till Bryssel och Frankrike har inte visat någon vilja att diskutera frågan, men nu borde det finnas förutsättningar att nå en kompromiss. Frankrike skulle kunna få någonting i utbyte för att låta parlamentet få ett permanent säte i Bryssel. Som betydande universitetsstad skulle Strasbourg sannolikt ha avsevärt större nytta av att få ett europeiskt forskningsinstitut, med inriktning på samhällsvetenskap och politik, än av att några dagar per månad få husera ett parlament. I Strasbourg har dessutom, Ecole national dadministration, ENA, som är plantskola för fransk politik och förvaltning, sin fakultet för Europastudier. Ett europeiskt forskningsinstitut skulle kunna bli ett utmärkt komplement till ENA.
Sverige bör ta upp en diskussion med andra EU-länder om att presentera ett konkret förslag som kan intressera Frankrikes regering. Europaparlamentets flyttkarusell är besvärande för såväl EU som Frankrike, inte minst när det nu är bevisat att det går precis lika bra att sammanträda i Bryssel, och det finns sannolikt bättre förutsättningar än någonsin tidigare att nå en kompromiss. Ett europeiskt forskningsinstitut skulle vara bra för Strasbourg och bra för Frankrike. Ett säte för Europaparlamentet skulle vara bra för Europa.
Gunnar Hökmark (m)
Delegationsledare Europaparlamentet och vice ordförande för parlamentets största partigrupp, EPP-ED