Den som är intresserad av en politiserad syn på Sveriges historia och en traditionell socialistisk syn på politiska motståndares berättigande kan gärna läsa Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet den 28 oktober. Enligt Linderborg är moderaterna genom historien nära länkade med nazismen, Francoregimen, bombningarna av Nordvietnam, och i gemensam internationell organisation tillsammans med Pinochet och all annan ondska.
Dessutom bildades Allmänna Valmansförbundet enligt hennes uppfattning i det uttryckliga syftet att motarbeta den allmänna rösträtten, något som man i så fall milt talat får sägas ha misslyckats med eftersom regeringen Lindman bara tre år senare, 1907, la fram det förslag som brukar räknas som den allmänna rösträttens införande för män. Och det var i sin tur ett resultat av en diskussion som under ett antal år hade förts kring hur valsystem och rösträtt skulle införas och som skar genom flera av den tidens olika politiska grupperingar.
För min del identifierar jag mig med de enskilda och de grupper som drev på för rösträtten oavsett hur den tidens politiska strukturer såg ut. Och de fanns i många olika delar av den tidens svenska samhälle och politiska grupperingar, hur omodernt vi än kan tycka det ser ut i dag.
Sedan mitten av 1800-talet liberaliserades den tidens politiska system när en ny syn på den enskilde medborgaren som en individ började växa fram. Det var en process som tog lång tid; den kan sägas ha börjat med den allmänna folkskolans införande, fortsatt via ståndsriksdagens avskaffande, beslut om näringsfrihet, skråväsendets avskaffande för att ta några exempel, och en fortsatt utveckling i riktning mot att definiera den enskilde som individ i första hand och inte som en del av ett kollektiv eller en grupp.
Min reflektion på denna blogg om att vägen mot den allmänna rösträtten påbörjades politiskt med ståndsriksdagens avskaffande och kom att utvecklas under ett antal decennier långt innan socialdemokraterna bildades som parti, och motsvarande för andra partier, beskriver hon som att jag menar att rösträtten infördes då.
Jag tror att Linderborg menar vad hon skriver. Därför är hon intressant att läsa som ett exempel på hur politisk övertygelse kan förblinda och demonisera andra bortom sans och förnuft. Och likt andra politiker som låtit sin övertygelse styra över respekten för andras uppfattningar kräver också hon att moderater ska göra avbön. Det är ett krav på politiska motståndare som ställs här och var men sällan bland dem som är mest demokratiskt övertygade.
Hon träder med sin ton och sin syn på politiska motståndare in i en politisk kultur där sällskapet borde avskräcka. Men det gjorde hon förstås redan när hon lät publicera Donald Boströms beramade artikel om hur judar dödar människor för att sälja deras kroppsdelar. Hennes artikel bör läsas av var och en som inte vill leva i ett samhälle där makten tvingar politiska meningsmotståndare till avbön för sin uppfattning eller för förment kollektiv skuld.
Och vi är sedan 1900-talets början rätt många.