Förutom diskussionen om den gemensamma stödfonden diskuterade EU-toppmötet även de framtida EU-budgetarna, där ett antal medlemsstater krävde ett beslut nu om att inte öka EU-budgeten fram till 2020. Det är inget fel i det men problemet är att det innebär att man angriper budgetproblemet från fel håll. Det är prioriteringarna av hur utgifterna ska användas som måste vara början.
Vi behöver mindre regionalbidrag, dels för att de inte ger resultat och dels därför att de motverkar reformer och förändringar. På samma sätt innebär det massiva jordbruksstödet inte bara dyrare produkter och en osund global marknad utan också att bygder och regioner låses fast i ett ineffektivt jordbruk som inte är uthålligt i en modern tid. Vi behöver mer av stöd till den gemensamma forskningen eftersom den bidrar till att binda samman nationella insatser och höja dynamiken inom forskningen. Och mycket mer, som kan sägas om prioriteringar. Det är viktigare att skapa en gemensam prioritering som leder bättre använda pengar än att låsa pengarna vid en nivå där de aldrig kommer vara tillräckliga utan en prioritering. Och börjar man med att låsa nivån blir det aldrig någon omfattande förändring.
Bloggar: Carl Bildt, Aftonbladet, Cecilia Malmström.