Långivarna lånar Grekland till utgifter som annars inte kunnat betalas

Återkommande sägs det, nu senast i morse i SR, att EU och de internationella långivarna tvingar fram hårda besparingar i Grekland. Det är fel och uppenbart så. Hela poängen med lånen, som långivarna ger, är ju att finansiera utgifter som Grekland annars inte hade haft råd med.

Det är verkligheten som tvingar Grekland att spara på offentliga utgifter. På grund av klientekonomins många löften under många decennier har man byggt upp en offentlig utgiftsstruktur, bland annat med pensioner baserade på politiska beslut och inte på tillväxt och välstånd. Man byggde upp långt större utgifter än vad man hade inkomster till. Och till slut tog pengarna slut. Då tvingades man låna allt mer och mer. Till slut tog lånen slut eftersom Grekland inte kunde klara att betala räntor och en trovärdig återbetalning. Därför har EU tillsammans med andra garanterat lån för att Grekland ska kunna klara de viktigaste utgifterna, underlätta för reformer och hålla samhället samman. Det är inte långivarna som skär ner utgifterna, man finansierar ju dem, utan de bristande inkomsterna som gör att man inte har råd med dem.

Självfallet kan man tro att en egen valuta hade löst detta probem men det är ren alkemi. Överspenderar man drachmer får det samma resultat som om man överspenderar euros, eller kronor. Man får underskott och tvingas låna. Och när de lånen blir för stora blir det allt svårare att betala dem. Devalverar man löser man inte problemet med för stora utgifter och för små inkomster. Tvärtom blir ju inkomsterna väldigt mycket mindre för varje devalvering även om de inhemska utgifterna också blir mindre. Men all import blir väldigt mycket dyrare.

Självfallet kan man tycka att lånen ska skrivas av. Men det är inte lika självfallet för dem som har gett lånen. De har inte gett pengarna utan lånat pengarna. Det är pensionsfonder eller banker som har förpliktelser mot sina kunder. Tanken att omvärlden ska skriva ner lånen för att grekerna har högre pensioner än vad den egna ekonomin klarar av så att därmed svenska eller amerikanska pensionärer får mindre pensioner är inte självklar utanför Grekland.

Det är däremot rimligt att långivarna ställer krav som gör att man kan ha förhoppningar om att lånen kan återbetalas, genom att den grekiska ekonomin inte fortsätter som tidigare. Det blir direkt upp och nervänt att anklaga långivarna för att driva igenom nerdragningar mot grekernas vilja när de i själva verket lånar grekerna pengar till de utgifter som de annars inte kunde ha.