I Sverige råder svensk lag. Svensk lag ska följas oavsett vilka värderingar, politiska åsikter eller vilken religiös tro man har. Följer man lagen har man rätt att också följa sina värderingar, verka för sina politiska åsikter och utöva den tro man är bärare av.
Skolor som har sin egen värdegrund är en del av ett öppet samhälle, därför i det öppna samhället tillåts olika värderingar leva sida vid sida. De ska följa lagen, i det här fallet skollagen och de läroplaner som styr skolans arbete. Gör de inte det bryter de mot de regler som finns.
Detta gäller alla skolor. Oavsett om de är fristående eller kommunala. Kommunister av olika slag har alltid förnekat rätten till att ha olika värdegrunder. I det socialistiska samhället ska bara finnas en värdegrund och staten ska korrigera för när det finns andra. Staten och samhället är det samma.
Därför är det inte särskilt konstigt att Vänsterpartiet nu vill förbjuda religiösa friskolor. Det är i sig inte särskilt förvånande eftersom de vill förbjuda alla friskolor. Det kan vara friskolor som vill tillämpa olika pedagogiska grunder eller skolor som vill fokusera på vissa kunskaper eller vad som helst som avviker från den offentliga och statliga norm som Vänsterpartister världen över har förenat sig kring.
De vill förbjuda friskolor som är så pass bra att de lockar fler elever än andra, de vill förbjuda friskolor som elever själva vill välja. De vill förbjuda mångfalden. De är emot valfriheten i välfärden det må vara sjukvård, äldreomsorg, förskola eller skola. De är emot privata apotek och de är emot privat företagande och de är emot varje tanke på att människor har en grundläggande rätt att forma sina egna liv. I Vänsterpartiets Sverige är medborgarna undersåtar till Vänsterpartiets politiska doktriner. Skolor och andra organisationer ska vara bärare av statens politiska doktrin. Så har det sett ut där Vänsterpartister världen över har regerat.
I det svenska samhället har vi i olika delar av landet fått ett utanförskap präglat av hederskultur. Hederskultur har i grunden inget att göra med kultur eller heder utan med föreställningen att några med våld och kriminella åtgärder kan driva igenom sin föreställning om heder gentemot systrar, bröder eller andra människor. Det finns ett parti som mer än andra har vägrat att erkänna detta problem utan som istället sett det som rasism och främlingsfientlighet att påtala det. Det är Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet har i interna konflikter agerat emot egna medlemmar som har velat varna för denna utveckling där kvinnor underordnas och blir föremål för mäns förakt, intolerans och förtryck i former som är lika kriminella som oacceptabla.
Men det får tyvärr också sägas att det offentliga Sverige, som en följd av oviljan att attackera ett oacceptabelt beteende i vissa invandrargrupper, som drabbar invandrade människor, framförallt kvinnor, har accepterat i form av förment kulturell tolerans hederskulturens olika former. Den finns i former som inte är kriminella men som likväl inte bör stödjas. Kvinnor som inte får vara i det offentliga rummet, kvinnor som inte själva får gå på gator och torg, kvinnor som förolämpas eller trakasseras, utan att polis har ingripet.
Det är en skandal att kommuner och statliga myndigheter har gett bidrag till organisationer som odlar dessa föreställningar. Ungdomsorganisationer har fått bidrag. Kommuner har låtit tveksamma organisationer få bidrag.
Områden i våra storstäder har fått utvecklas i ett utanförskap som har utsatt kvinnor, och män, för trakasserier, kriminalitet och otrygghet på grund av att kriminella har fått agera, på grund av att islamistisk extremism har fått utvecklas och på grund av att rättsstaten har misslyckats. Kampen mot våldsbejakande extremism har präglats av en naiv och felvänd tolerans och debatten om återvändare från ISIS har förbluffat i sin naivitet. Blindheten och passiviteten har drabbat mer än något annat människor som har flytt från förtryck och intolerans.
Det är tyvärr mot denna bakgrund inte konstigt om detta som finns i vårt samhälle och i olika stadsdelar, på gator och torg, på serveringar och restauranger och på kommunala skolgårdar också avspeglar sig i enstaka friskolor, liksom i andra skolor och på andra platser där människor möts. Det är däremot inte acceptabelt bara för att det sker på andra platser, men visar att det inte är friskolorna som leder till att hederskultur finns.
I skolor är det en grundläggande självklarhet att flickor och pojkar ska behandlas likvärdig och jämställt. När det brister i en enskild skola – friskola eller kommunal, religiös eller ej – är det inget skäl för att förbjuda alla skolor eller alla friskolor, eller de religiösa friskolorna, lika lite som det är något argument för att förbjuda stadsdelar, offentliga myndigheter, serveringar, restauranger eller skolor för att det även händer där. Det är däremot ett skäl till att med kraft och konsekvens se till att svensk lag följs.
Kommunala skolor ska liksom fristående skolor följa svensk lag, liksom svenska myndigheter har ett ansvar för att bidrag fördelas enligt svensk lag, skolor bedrivs enligt svensk lag och att de kontrollerar att verksamheter fungerar enligt svensk lag. Att en fristående skola har präglats av en hederskultur där flickor och pojkar delas upp är inte skäl till att förbjuda vare sig skolor med religiös värdegrund, lika lite som kommunala skolor ska förbjudas om flickor på en kommunal skola blir bemötta där på ett annat sätt än vad som gäller svensk lag. Däremot är det ett skäl att ställa krav på att svensk lag ska följas och respekteras av var och en i Sverige. Det gäller företrädare för myndigheter, det gäller skolledningar, kommunala förvaltningar och var och en som bor i vårt land.
Skolor som inte kan se till att flickor och pojkar har lika villkor och blir likvärdigt bemötta följer inte svensk lag lika lite som skolor som tillåter mobbning, trakasserier eller som inte reagerar när brott mot svensk lag begås. Det har inte att göra med om de är friskolor eller ej, kommunala eller ej, utan om de fungerar som skolor ska fungera och ser till att skolans undervisning och verksamhet följer svensk lag.
I ett fritt samhälle får människor välja skola. De får också en rätt att välja en skola som motsvarar den egna värdegrunden. Men den värdegrunden får inte stå i strid med det fria samhällets principer och verksamheten får inte bryta mot lagen. I Sverige ska flickor och pojkar ges en utbildning och kunskaper som ger dem alla möjligheter de ska ha som unga människor. Det gäller i en kristen skola, i en judisk, muslimsk eller vanlig kommunal skola.
Det faktum att en oacceptabel hederskultur finns och att offentliga myndigheter gett bidrag utan att reagera när det gäller föreningar eller skolor är inget skäl att förbjuda friskolor men däremot att se till att lagen följs i hela vårt land. Där har Vänsterpartiet varit en motkraft liksom man ständigt varit en kraft för att förbjuda mångfald och valfrihet.
Det är anmärkningsvärt att Jonas Sjöstedts krav på att förbjuda friskolor okritiskt förmedlas som vore det en nyhet när det nu gäller religiösa friskolor när den stora nyheten är att han nu, först nu, reagerar mot en hederskultur som han och hans parti aktivt har valt att blunda för när det varit uppenbart i stadsdelar, föreningar och organisationer, i den miljö där våra skolor också finns.
Det är nämligen hederskultur liksom kriminalitet, samt varje form av förtryck och trakasserier, mot kvinnor och flickor som ska bekämpas, inte människors rätt till fritt skolval och mångfald. Skilda värderingar och rätten till att utöva religiös tro är en del av ett öppet samhälle. Det är rättigheter som ska skyddas liksom varje individ ska skyddas med de lagar och regler vi har. Land ska med lag byggas.