Det är inte demokratin vi ska skylla på när vi ogillar politiken eller när politiken inte löser våra problem. Vi ska skylla på dem som är ansvariga för besluten. Demokratin ger oss en möjlighet att rätta till dem. Samma sak gäller EU.
Demokratin fattar inga egna beslut och det gör inte Sverige, EU eller Norrköping heller. Det är den politiska majoriteten som har ansvaret. Människor av kött och blod.
Just nu pågår en debatt om en liten fråga som likväl har symbolisk betydelse. Det är frågan om lakritspipor ska förbjudas eller inte. Det är en liten fråga inom ramen för tobakslagstiftningen. EU fattar beslut i frågan om tobak eftersom det handlar om den inre marknaden som vi därför fattar gemensamma beslut om. Det gäller reglerna för bilar, andra produkter, finansiella marknader, tjänster, transporter, flygtrafik, energimarknader, telekom, livsmedel, och som sagt tobak. Hade inte dessa frågor hanterats gemensamt hade vi lagstiftat om dem nationellt. Då hade vi haft 28 olika lagstiftningar, med byråkrati, förbudsivrare och regler för vart och ett av länderna.
Det hade varit ett avbräck för europeiska företag, inte minst för svenska företag som behöver en större marknad än bara Sverige, och det hade varit ett avbräck för oss som konsumenter.
Då hade förmyndarna agerat på nationell nivå, med ännu mycket mer förmynderi i olika variationer. De som velat förbjuda lakritspipor för att de tror sig hindra unga människor börjar röka hade agerat i riksdagen istället för i Europaparlamentet. Och det finns många politiker som tror att politik handlar om att styra över andras vardag.
Det finns dem som vill bestämma åt andra hur föräldraledigheten ska delas. Som vill förbjuda mångfald inom välfärden. Som är emot gårdsförsäljning av egenproducerat vin. Som vill höja skatterna för att bestämma över andras välfärd. Som vill detaljreglera energieffektivisering i tron att de vet bättre än kommuner och medborgare. Hur bolagsstyrelser ska se ut och vilka dagar vi ska äta kött.
Och så finns det vi som anser att ansvaret för barnen och för valet av barnomsorg och skola ska ligga hos föräldrarna, att vuxna medborgare ska få bestämma om de ska snusa, som vill ha öppenhet över gränserna, att det är bra att vi i EU nu kan välja sjukvård utanför Sverige, som gillar konkurrens inom flyg, telekom och transporter, som anser att företagande måste gå med vinst för att ge jobb, investeringar och tillväxt.
En del av dessa frågor bestäms på kommunal nivå. En del i riksdagen och där står olika uppfattningar emot varandra. Och en del på europeisk nivå där vi bestämmer inte bara om vi ska förbjuda lakritspipor utan också om vi ska kunna avveckla roaming för data och telefon, om vi ska öppna upp tjänstesektorn så att svenska företag kan växa i hela Europa, en elmarknad som ger nya energiformer nya möjligheter och en gemensam politik för stabilitet och tillväxt. Det är inte EU som står för vare sig det ena eller det andra utan alla vi väljare.
Gunnar Hökmark