[BILD1]Det europeiska toppmötet i Lahtis blev i grunden en framgång för EU. Inte för att man uppnådde så mycket av det som diskuterades utan för att man tillsammans klargjorde vad som måste vara agendan för samarbetet mellan EU och Ryssland.
Putins vägran att diskutera problemen med korruption och respekten för mänskliga fri- och rättigheter gav liksom den hårda attityden mot Georgien en tydlig bild av det som skiljer Ryssland och EU åt. Det är bra för den fortsatta politiska agendan, både för att relationerna mellan EU och Ryssland är viktiga och för att det är avgörande att från europeisk sida gemensamt är på det klara med vad som måste lösas för att Ryssland ska vara en trovärdig och stabil samarbetspartner. Det uppnår man inte genom att titta åt sidan och låta det demokratiska förfallet i Ryssland fortsätta opåtalat. Det gör man genom att binda Ryssland i ett samarbete kring de frågor det gäller utifrån de utgångspunkter som ett samarbete måste bygga på.
Ryssland måste skriva under det europeiska energifördraget och de krav som gäller för handel och konkurrens. Ryssland måste inse att den bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter, korruption och godtyckliga statsingripanden i ekonomin står i vägen för öppenhet och närmare samarbete. Och det är av en avgörande vikt att den ryska ledningen får ett tydligt budskap om hur världen ser på förföljelser av georgier i Ryssland och försöken att destabilisera Georgien. Tystnad kommer nämligen av den ryska ledningen att tolkas som acceptans och stöd för fortsatt nonchalans av de värden som är avgörande för att Ryssland på nytt ska kunna vända mot demokrati och marknadsekonomi.
Ett Ryssland som ekonomiskt kommer att växa sig allt starkare blir allt farligare om inte utvecklingen går mot demokrati. Ett Ryssland som i praktiken blir att fascistiskt samhälle, där rashat, utlänningsfientlighet och politiska mord accepteras kommer att utvecklas i en riktning som är farlig för dess omvärld. Det kan Georgien se i dag och vi kan komma att få se det på andra håll, inte i dag och kanske inte i morgon men ett Ryssland som inte kan stå på rätt sida om gränsen för vad demokratiska samhällen kan tillåta sig kan tillåta sig allt mer som hotar andra.