Hoppa till innehåll

Lägre kronkurs urholkar välståndet

Svag kronkurs urholkar välståndet

Inledning
Kursen på den svenska kronan har sedan början på 2000 försvagats kontinuerligt och förlorat närmare 8% av sitt värde under denna tid. Under 2001 har kronan tidvis noterats till nya bottenkurser. Denna utveckling är ett uttryck för den svenska ekonomins eftersläpning och oförmåga till en lång-siktigt hög ekonomiskt tillväxt. Den är också ett uttryck för hur vår konkur-renskraft gentemot andra länder utvecklas. En allt viktigare del av vår konkurrenskraft beror på en lägre kronkurs istället för på andra faktorer som bidrar till tillväxt och stigande välstånd. Kronkursens utveckling bi-drar nu till ett högre inflationstryck med de begränsningar som det sätter för den ekonomiska tillväxten.
En vikande kronkurs är i själva verket en konsekvens av en gentemot andra länder försvagad konkurrenskraft. En svagare krona blir resultatet när konkurrenskraften och den långsiktiga tillväxtförmågan försvagas gentemot andra länder.
Även om en svag krona på kort sikt kan ses som positivt för exporten är den ett uttryck för att svenska varor och tjänster säljs till ett lägre pris än tidi-gare samtidigt som detta innebär att utländska varor och tjänster blir allt dyrare att köpa i svenska kronor. För den svensk som reser utomlands ytt-rar detta sig i att det kostar mer än tidigare. Men det är inte priserna som stiger i andra länder utan vårt välstånd som relativt andra blir mindre.
En konsekvens av en utveckling med en sjunkande krona som bidrar till exporten är att vårt beroende av de varor och tjänster där konkurrensen kan stärkas genom lägre priser blir allt större medan en konkurrenskraft som bygger på kvalitet, hög produktivitet och förnyelse blir mindre viktigt. En långsiktigt utveckling där en lågt värderad krona bär upp vår export riskerar att göra en allt större del av vår sysselsättning och produktion be-roende av lönekonkurrens med andra länder. Det är en utveckling som bär på betydande risker för svensk välfärd
Att industrin tvingas förlita sig på en svag växelkurs istället för att vidta de strukturförbättringar som krävs blir i ett längre perspektiv förödande för den svenska industristrukturen och konkurrenskraften.
Mer direkt slår en deprecierande växelkurs på reella värden i ekonomin. Svenska konsumenter, liksom svenska företag, upplever ett kontinuerligt försämrat välstånd, relativt utlandet, till följd av den fallande kronkursen. Det leder bland annat till att svenska företag blir billigare att köpa för ut-ländska köpare samtidigt som andra tillgångar blir mindre värda.

Att den sjunkande kronkursen har sina rötter i strukturella problem fram-står inte minst mot bakgrund av att den svenska verkstadsindustrin trots en låg kronkurs har en negativ orderingång. Kronkursen orkar inte kom-pensera för de problem som i övrigt präglar konjunkturen och Sveriges rela-tiva konkurrenskraft.
Istället för ökande orderingång har den sjunkande kronan lett till ett väx-ande inflationstryck med de konsekvenser detta kommer att ha för ränteut-veckling och de kommande årens tillväxt. Det grundläggande problemet för svensk ekonomi är att vi saknar de strukturella förutsättningarna till en långvarig tillväxt över de 2% som regeringen bedömer som möjlig på längre sikt.
Därför borde den pågående försvagningen av kronan ställa krav på reformer som ökar tillväxtmöjligheterna och konkurrenskraften om kapital, företa-gande och kunskap istället för att regeringen som nu välkomnar en avmatt-ning av konjunkturen. Det är alltför lätt att förklara den senaste tidens krondepreciering med tillfälliga flödesfaktorer. Faktum kvarstår likväl att kronan i ett längre perspektiv har förlorat i värde. Den nuvarande utveck-lingen sker således från en redan låg nivå.
Det är också uppenbart att även om skilda tillfälliga flödesfaktorer avlöser varandra synes de bara verka i en riktning som försvagar kronan. Uppen-barligen beror den låga värderingen av kronan på de strukturella långsikti-ga problem som kännetecknar den svenska ekonomin. Men än visar rege-ringen inga ambitioner att vidta de åtgärder som krävs. Risken är att kro-nan även framgent kommer att förlora i värde.

Bakgrund
För trettio år sedan noterades den svenska kronan till omkring ett mot ett gentemot den tyska D-marken. Flera på varandra upprepade devalveringar av kronan under 1970- och 1980-talet gjorde att D-marken femton år senare kostade tre kronor. Genom att devalvera kunde den svenska industrin fort-sätta att ånga på oberoende av ett allt högre kostnadstryck skapat bl.a. av en allt större offentlig sektor och skyhöga skatter. Samtidigt blev svenskar-na naturligtvis allt fattigare, relativt utlandet.
Vi såg med den svenska kronans utveckling en kontinuerlig utradering av det svenska försprånget vad gäller välstånd. Svenska exportframgångar berodde således till viss del på att svenska löntagare fick sänkta löner jäm-fört med löntagare i våra konkurrentländer. Kronan försvagades ytterligare, och sedan 1992 då Riksbanken gav upp den fasta växelkursen har kronan noteras mellan 4,50 och 5 kronor per D-mark (se diagram).

Förnyad kronkris
Den senaste krisen för kronan sträcker sig tillbaka till sommaren. Sedan juni förra året har kronan försvagats mot TCW-index (ett handelsvägt index bestående av valutorna i våra viktigaste konkurrentländer) med knappt 10 procent. Sedan det senaste årsskiftet är försvagningen c.a. 3,5 procent. Tid-vis under våren har kronan därmed i stort sett tangerat sitt tidigare botten-rekord mot TCW-index från 1995. Mot dollarn noterade kronan nytt botten-rekord – ”all-time-low” – i slutet av mars, och har de senaste månaderna konstant legat en bra bit över 10 kronor per dollar. Även i ett något längre perspektiv har kronan försvagats. Jämfört med början av förra året är kro-nan 8 procent svagare.
Den senaste tidens kronförsvagning har ofta förklarats ofta med den tidiga-re nedgången på Stockholmsbörsen. Utlänningar säljer svenska aktier, vil-ket i sin tur innebär ett tryck nedåt även på den svenska valutan. Siffror tyder också på att så är fallet: TCW-index har det senaste året samvarierat tämligen väl med Stockholmsbörsens utveckling. Visserligen har värdering-arna på aktiemarknaderna även internationella sett sjunkit, men nedgång-en i Stockholm har varit större än på flertalet andra börser. Det faktum att kronan stärktes i samband med den kraftiga börsuppgången under 1999 och början av 2000 stärker denna tes ytterligare.

Pressen på kronan har också förklarats av de ändrade placeringsreglerna för AP-fonderna, som ger dem rätt att placera i utländska tillgångar, samt PPM-valen i höstas, där en stor del av de framtida pensionspengarna gick till placeringar i utländska aktier. Även det faktum att staten har beslutat att betala tillbaka en del av valutaskulden i samband med amorteringen av statsskulden har även förts fram som en anledning till kronförsvagningen. Den senaste tiden kronförsvagning skulle således till stor del bero på flödes-faktorer. Men även den internationella oron till följd av spekulationer om en allt snabbare konjunkturavmattning, framförallt i USA, har förmodligen bidragit till utvecklingen.
Ett såpass exportberoende land som Sverige betraktas som extra sårbart vid internationella konjunkturavmattningar. Den svenska telekomsektorn för-väntas i år bidra med 3 miljarder kronor i exportintäkter, jämfört med 23 miljarder för två år sedan, enligt en färsk analys från S E B. Banken räknar inte heller med någon snabb återhämtning för växelkursen, utan förutspår istället en ytterligare försvagning från dagens nivå.
En viktig slutsats är att de olika skeenden som avlöser varandra (nästan) alltid leder till att kronan tappar ytterligare i värde. Även om vissa faktorer kan ses som tillfälliga är det tydligt att det finns långsiktiga strukturella faktorer som gör kronan extra känslig för störningar.
Riksbanken uppskattade för några år sedan kronan reala jämviktskurs till mellan 109 och 118 gentemot TCW-index, med ”tonvikten lagd på den nedre halvan av intervallet” . Konjunkturinstitutet (KI) uppskattar den reala jämviktskursen till omkring TCW-index 122.

Eftersom kursen kronan i