Läget i unionen

En dag som dominerats av det State of the Union tal som EU-kommissionens ordförande Barroso höll på morgonen, som tyvärr mindre var en bild av läget i Unionen och mer en syn på hur EU som struktur bör förändras. Det finns tyvärr en tendens att tro att institutionella förändringar leder till rätt politik. Så är det inte.

Vi behöver mycket mer en debatt om vad EU bör göra för att bli en konkurrenskraftig kunskapsekonomi, ledande i forskning och företagande, med tillväxt över hela unionen och med en öppenhet för förändring och förnyelse inom alla områden, än en debatt om framtida fördragsförändringar som snarare leder till splittring än uppslutning bakom den reformpolitik vi behöver.

Den politiska förändringsagenda vi behöver borde avse hur EU ska bidra till att förändra Europa snarare än hur vi ska förändra EU. Nu blir debatten åter igen inriktat på hur vi ska förhålla oss till EU snarare än till de beslut som behöver fattas och genomföras inom EU, på medlemsstatsnivå och på gemensam nivå.

Och det saknas inte viktiga beslut som kan bidra till utveckling och förändring. EU-budgeten kan förnyas mot forskning och mot åtgärder som binder samman Europa i en modern infrastruktur. Den inre marknaden kan utvecklas till alla områden, från energisektorn och telekomsektorn till den dominerande tjänsteekonomin fullt ut. Europa kan ställa sig i ledningen för att utveckla den digitala ekonomin. Företagandets villkor kan förändras och förbättras för att göra EU till världens ledande region för småföretag och för innovationer. Europeiska universitet kan ges en politik på nationell och europeisk nivå som innebär att vi lämnar bakom oss diskussionen om vilka som är äldst och finast till förmån för arbetet på att bli bäst och modernast. Den inre marknaden kan reformeras så att friheten till företagande blir större överallt i hela unionen. De offentliga finansernas utveckling kan följas upp med de regler och sanktioner som vi nu har beslutat om istället för att vi ska hitta på nya regler innan vi prövat de gamla. Den finansiella marknaden kan utvecklas till att bli en europeisk som är central för världen.

Till allt detta behövs inte fördragsförändringar. Däremot en förståelse av att våra problem handlar om vikande konkurrenskraft och brist på förnyelse som gäller alla delar av Europa och att vi behöver sträva efter att hålla samman hela EU istället för att lansera nya unioner som delar och fragmenterar. Vi har en union och den behöver vi utveckla tillsammans i sin helhet för att göra den öppnare för varje medborgare.

Risken för fragmentering, växande konflikter mellan länder och en växande polarisering i medlemsstater, stora underskott och växande skuldbördor men också världens största ekonomi som kan bli världens största marknad, stora och ledande företag, sammanhållna samhällen och välutbildade vid sidan om alla dem som saknar en utbildning de behöver. En av världens rikaste delar tack vare marknadsekonomi men också en region med problem på grund av byråkrati, monopol och korruption.

Det är knappast för mycket marknadsekonomi som präglar Grekland, Italien, Spanien och Portugal. Mer enat än någonsin och inför större utmaningar än tidigare men också i ett Europa där det är uppenbart att vi gemensamt måste agera för att möta problemen. Det kräver analys, politiska vägval och reformer snarare än nya fördragsförändringar. State of the Union ställer krav på beslut i dag, inte motsättningar om hur vi ska fatta beslut i morgon.

I ett anförande i dag sa jag att vi inte får utvecklas mot nya unioner inom unionen utan att vi måste slå vakt om och utveckla den union vi har. Allt annat är oklokt.

Bloggar: Cecilia Wikström, Maria Abrahamsson samt Elias Granqvist.