Det är i marknadsekonomier som välstånd och social trygghet utvecklas. Likväl har jag många gånger sett hur kyrkliga företrädare utmålar marknadsekonomin och den öppna ekonomin som något ont och något i strid med kristen tro.
Under 1980-talet tävlade den svenska kyrkans ledning om att gå i täten för den ensidiga nedrustningsrörelse som menade att demokratierna i Europa skulle nedrusta. Vid ett tillfälle lät ärkebiskopen en särskilt ”fredspräst” hålla predikan vid riksdagens öppnande där hon på fullt allvar menade att det bara var USA och Storbritannien som var emot fred, eftersom de slog vakt om ett starkt försvar till skillnad från Gaddafi, de sovjetiska ledarna och en lång rad andra diktatorer som hade skrivit under ett nedrustningsupprop.
Sedan 1980-talet har den globala ekonomin bekämpat världsfattigdomen på ett mer framgångsrikt sätt än någonsin olika biståndsstrategier. Inte bara andelen utan även antalet absolut fattiga är idag lägre än någonsin tidigare under modern tid. Ändå har jag så oändligt många gånger sett hur kyrkliga företrädare fördömt fri handel på samma sätt som socialismens predikanter.
Det har alltid varit svårt för mig att förstå varför den Svenska kyrkan är så besatt av sin motvilja mot Israel att all deras politik i Mellanöstern fokuserar på att misstänkliggöra och demonisera den enda demokratin och det enda fria samhället.
Runt omkring Israel finns rörelser som hatar Israel, som vill förgöra landet, utrota dess judiska människor, som agiterar grov antisemitism, som hatar demokratin inte bara i Israel, som anser att kvinnor är mindre värda och att mänskliga fri – och rättigheter inte är något som tillhör den enskilde. Iran. Saudiarabien. Syrien. Libyen. Irak. Jordanien. Jemen. Hizbollah. Hamas. Al Quaida. Halshuggningar. Stening. Korsfästningar. Ringaktning av kvinnor. Kriminalisering av homosexuella. Tortyr. Summariska avrättningar. Krig. Terror. Kärnvapenuppbyggnad. Hängning av homosexuella. Rätt till våldtäkt om man gifter sig med offret. Rätt till våldtäkt ändå. Våldtäkt inom äktenskapet. Minderåriga som tvingas gifta sig. Rättslöshet. Korruption. Maktmissbruk och diktatur.
Men Svenska Kyrkans politiska energi riktar in sig mot att demonisera det land och samhälle som är en spegelbild till allt detta. Och som ständigt hotas till sin överlevnad och ständigt utsätts för terror. Tala om bjälke och grand.
Och nu, när kristna i Mellanöstern förföljs och massmördas är det likväl Israel som skuldbeläggs och demoniseras. Det är Israel – den enda demokratin och det enda fria samhället – som ska bojkottas. Och på fullt allvar menar den Svenska kyrkans ledning att de kristna som bär sitt kors synligt provocerar och manar till en kulturkamp, som om det vore fel att stå för kristna värden och motarbeta extremismen som ringaktar människolivet och hatar kristen eller judisk tro.
Många av den Svenska kyrkans företrädare formades under den vänstervåg som präglade universitet och studentkårer i början på 1970-talet. Andra har accepterat den som en ytlig godhetsideologi, baserat på att man naivt tror på vänsterns liturgi. Och man är mån om att sprida sina personliga uppfattningar om miljöpolitik, ekonomisk politik och utrikespolitik i namnet av den religion och kyrka man företräder.
Det vore bättre – om de vill respekteras som kyrkliga ledare – om de höll sina personliga politiska uppfattningar isär från den religiösa tro de företräder. Den kristna tron är nämligen något större än deras personliga tyckande. Deras personliga tyckande förtjänar samma respekt som allt annat tyckande. De borde vara mer måna om att visa att de står bakom Gud och en gemensam kristen tro oavsett politiska uppfattningar än att mena att Gud står bakom deras politiska tolkning.
Och kanske borde de inse att fria samhällen och demokratier har ett utrymme för den enskilda människan som inte finns någon annanstans. Och det kräver ett försvar mot ondskan.