Det mest intressanta som undersökningen visar är nämligen att i de kommuner där antalet lärare per elev är högre blir inte resultaten bättre. Det sätter fokus på ett problem i den senaste tidens skoldebatt, nämligen att det är kvantitativa mått som är viktigare än kvalitativa resultat. Om det vore så enkelt att fler lärare gav bättre resultat borde de kommuner som i dag har bättre skolresultat men färre lärare egentligen ha sämre skolresultat medan de kommuner som har fler lärare skulle uppnå en högre kvalitet.
Intressant är att denna fråga inte ställs utan att det i stället är ett självklart mål för verksamheten att man ska ha många lärare istället för bra resultat. Med den ytlighet som undersökningen bygger på skulle man kunna dra slutsatsen att fler lärare ger sämre resultat. Och så är det inte heller. Mer avgörande är att kvaliteten på lärare, hur väl utbildade och skickade de är, hur motiverade de är, vilken arbetsmiljö de har och hur skolorna leds avgör hur kvaliteten utvecklas.
Det gör att det finns anledning att diskutera mycket mer lärarrekrytering, utbildning och de krav som ställs på lärare. Och i lika hög utsträckning bör man diskutera de förutsättningar som lärare har att arbeta med. Det vore rimligt att sätta kvaliteten i elevernas kunskaper främst, inte kvantiteten lärare.
Sedan kan det väl sägas att det är en gammaldags utgångspunkt att utgå från kommuner. Det vore bättre att utgå från skolor i ett samhälle där elever har fria skolval och det är de enskilda skolorna som utvecklar kvaliteten. Då skulle vi också se att de skolor som väljer sin egen profil och ständigt måste vinna elevers och lärares förtroende också når högre kvalitetsmål.