Det är bra att det nu växer fram en allt bredare samstämmighet om att Sverige behöver satsa mer pengar på forskning och utveckling. Det är viktigt av flera skäl. För det första ställer den allt bredare globala konkurrensen ökade krav på att ligga i täten för kunskapsutveckling. För det andra innebär kunskapssamhällets logik att det är forskningens förmåga att utveckla ny kunskap och sprida den som konkurrenskraften definieras. Mer forskning ger ett större kunskapssamhälle och förstärker en utveckling av investeringar i forskningsintensivt företagande. För det tredje kräver den globala kunskapsutvecklingen mycket större satsningar på forskning i de länder som vill vara ledande kunskapsnationer.
Ju mer offentligt finansierad forskning och ledande kunskapscentra vi har i Sverige desto mer attraheras privata investeringar och kunskapsföretag. I dag finns långt fler platser att investera i forskning i än för bara 20 år sedan. Det relativa ledarskapet kräver mer ansträngningar av vår ekonomi i sin helhet. Det gamla målet om att 1% av BNP bör gå till forskning tillhör en annan tid. Vi bör sträva efter att minst 2 % ska gå till offentligt finansierad forskning med de ökade möjligheter det innebär när det gäller att attrahera mer av europeisk och internationell forskning till Sverige och mer av privata företags investeringar.
I samband med EU:s forskningsprogram för den kommande programperioden har jag drivit kravet att EU ska öka sin forskningsfinansiering, för att utveckla så mycket som möjligt av ledande euroepisk forskning. Och vi kommer av allt att döma få kraftigt ökad forskningsbudget. Det ligger i Sveriges intresse. Vi bör sträva efter att vara Europas ledande forskningsnation. Det kan vi bli genom egna satsningar och genom att stå i centrum för så mycket som möjligt av europeiska forskningsprojekt.