Upphör aldrig att förvånas över hur en del skribenter i sin iver att framhäva intellektualism och kulturell framsynthet skriver dumheter där de inte förstår vad det är de säger. Läser en biträdande kulturredaktör som på nytt frågar om svenska män är lika goda kålsupare som talibaner, eller om det är så att svenska män har en bättre syn på kvinnor än afghanska män.
Han kommer i en intellektuell kraftansträngning fram till att det kanske inte är en fråga om antingen eller utan om både och. Eftersom, som han menar, lika självklart det är att svenska män som grupp inte är oskyldiga till sexuella övergrepp, lika självklart är det att afghanska kvinnor har en tuffare tillvaro än de svenska.
Det är en intellektuell överhetsarrogans mot den förnedring och det förtryck som afghanska kvinnor lever i, när man relativiserar frånvaron av människovärde, slaveri -liknande villkor och förakt för kvinnors liv.
Vi kan i Sverige ha många synpunkter på jämställdhet, och vi kan ha olika uppfattningar om hur långt vi har kommit och hur vi ska komma längre. Men i Afghanistan, liksom i Saudiarabien eller på många andra håll i världen handlar det inte om jämställdhet utan om rätten att bli betraktad som en fullvärdig människa, med fri- och rättigheter. Relativiserar vi deras liv förstår man väldigt lite av verkligheten i världen utanför de svenska kulturredaktionernas inåtvända tyckande.
Det kan vara att det är en skojig poäng som visar hur öppen man är att beteckna kvinnors vardag i Afghanistan som ”tuffare” men det handlar om att de i praktiken saknar rätt till ett eget liv, att de betraktas som ofullständiga människor och är dömda till förtryck.
Det faktum att det finns män som begår brottsliga handlingar och övergrepp innebär inte att män begår brottsliga handlingar och övergrepp, lika lite som att invandrare gör det bara för att det finns invandrare som begår övergrepp. Kvinnor som begår övergrepp mot andra människor leder inte till att gruppen kvinnor ska skuldbeläggas.
Det är i själva verket den typen av generaliseringar som leder till förtryck av kvinnor baserat på en uppfattning om att kvinnor ”är” eller att ”kvinnor inte kan”. Det faktum att en journalist skriver dumheter innebär inte att journalister skriver dumheter.
Ser man inte att det afghanska samhället är ett annat samhälle än det svenska vad gäller grundläggande värderingar och förutsättningar förstår man lite både av det svenska och det afghanska. Förtryck, misshandel och förakt för människors värde är allvarligare än att relativiseras i ivern ett hitta på en intressant formulering.
Då förstår man inte att de som kommer från dessa länder kommer från ett samhälle med en radikalt annorlunda samhällssyn. Den kan förvisso förändras men det underlättas inte av att den relativiseras på ett skojfriskt sätt. Det är bara arrogant mot dem som i alla ordets bemärkelser i Afghanistan förlorar sina liv för att de är kvinnor.
Där, liksom i andra delar av världen, skuldbeläggs kvinnor, för att de är kvinnor. Det motverkas inte genom att skuldbelägga män för att de är män. Det motverkar tvärtom både insikten och acceptansen för att det är människor och individer vi talar om, med eget ansvar och egen vilja. Det gäller män och det gäller kvinnor.
Verkligheten kan förändras. Det ser vi inte minst genom att den är annorlunda i olika länder, även inom den muslimska världen. Men vi förändrar den inte om vi skapar en bild av att det är en kollektiv manlig skuld som leder till förtrycket av kvinnor i Afghanistan, eller om vi i kulturell snitsighet försöker hävda att det i själva verket inte är så olika. Verkligheten förändras inte om vi skymmer över den. Oavsett om det är av dumhet maskerad av ivern att uppnå kulturell förfining.
Vare sig män eller kvinnor bär en kollektiv skuld, det gäller lika mycket invandrare eller svenskar. Journalister som behandlar kvinnor eller män nedlåtande ger inte sina kolleger en kollektiv skuld.
En kulturdebattör som försöker hävda att skillnaden mellan det afghanska och svenska samhället är att kvinnor i Afghanistan ”i allmänhet har en betydligt tuffare tillvaro än de svenska” är nedlåtande mot kvinnor i allmänhet men i synnerhet mot det förtryck som afghanska kvinnor lever under, men det innebär inte att andra kulturdebattörer har en gemensam skuld för detta. Det ansvaret är hans eget. Helt och hållet.