Publicerad i Norrköpings Tidningar den 2 juli 2011.
EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget, för tiden 2014 till 2020, riskerar att förvärra en klyfta som redan i dag präglar EU. Det är klyftan mellan de konkurrenskraftiga, och nettobetalande ekonomierna i norr och de allra mest skuldtyngda krisekonomierna i syd som är nettobidragstagare, förutom beroende av finansiellt stöd för sina egna skuldkriser. I stället för att prioritera utgifter har kommissionen valt att kräva ökade utgifter och införandet av EU-skatter för att den vägen få in mer pengar från medborgarna.
Det är till och med en övergripande inriktning i kommissionens budskap att man inte vill prioritera utgifterna utan i stället kräver högre inkomster för att täcka nya utgifter och möta ökade behov. Det är inte försvarbart.
Varje medlemsstat i EU tvingas just nu till hårdhänta prioriteringar för att klara av de krav som verkligheten ställer och som är en förutsättning för att man ska klara det regelsystem som vi gemensamt har. Att i det läget föreslå en ökning på 5 %, utöver inflationsuppräkning är brist på ansvar och ledarskap.
Det är så att EU har nya utmaningar när det gäller utrikespolitik och inte minst grannskapspolitik, för att stödja demokratisk utveckling i Nordafrika och de europeiska länder som ligger öster om dagens EU, vi behöver investera mer i forskning och utveckling och vi måste få en bättre politik för att stödja innovationer och företagande i Europa. Vi behöver bygga mer gränsöverskridande infrastruktur och bidra till investeringar i bredband och elnät som binder samman länder, samhällen och medborgare. En stor del av dessa investeringar kan ske privat men med gemensamma medel kan vi säkra ett övergripande ansvar.
I takt med att dessa utgifter har blivit viktigare har andra blivit mindre viktiga och borde fasas ut. En del av bidragen har till och med bidragit till en del av de problem som bland annat Grekland lider av. Stora EU-bidrag har minskat behovet av reformer, har man trott.
Andra utgifter måste fasas ut för att de inte är så viktiga som forskningen. Det är viktigt att Europa investerar i kunskapssamhället men skadligt att vi subventionerar ett jordbruk som kan klara sig på dagens världsmarknadspriser.
Kommissionens förslag, utan prioritera men med krav på högre utgiftstak och EU-skatter, lutar sig emot den majoritet som i parlamentet röstade för denna inriktning. De svenska socialdemokraterna röstade för utgiftsökning och införandet av nya EU-skatter. De har en stor majoritet med sig, från alla partier och från alla dem som tror att bara för att en utgift är en EU-utgift så är den bra. Men de var det enda svenska politiska parti som röstade för att EU nu ska lösa sina budgetutmaningar med mer pengar från medborgarna i stället för genom prioriteringar inom ramen för dagens utgifter.
Nu kastas EU in i mycket svåra budgetförhandlingar, mellan dem som vill öka utan att prioritera och de som vill prioritera utgifter både på EU och nationell nivå. Det kommer skapa motsättningar som blir svåra att övervinna. Bland svenska partier har socialdemokraterna ett ensamt ansvar för denna situation.
Gunnar Hökmark