Så färdigt många trodde att allt i Europa och världen var, när muren föll. Europa är förenat. Den delning av världen som skapade terrorns balans och cementerade stora delar av världen i förtryck och fattigdom finns inte längre.
Under de senaste 30 åren har antalet människor som lever i relativt välstånd genom marknadsekonomins framsteg fyrdubblats. Ett värdigare liv, ingen svält utan istället trygghet till att kunna äta sig mätta, en bostad som skyddar, en sjukvård som räddar, en skola som ger framtid. Och mycket mer. Då var det en miljard. I dag är det fyra.
Men de militära hotens tid är inte över. Afghanistan, Irak, Kongo, Iran och Georgien är bara några påminnelser om att hoten i dag ser annorlunda ut men likväl finns. Terrorism och etniskt hat är ett vardagligt inslag i vår värld.
Den ekonomiska utvecklingen riskerar att göra diktaturer starkare på demokratins bekostnad. Den har gett världen nya möjligheter men också en ny balans. Vårt välstånd är inte längre garanterat av att vi är den enda delen av världen som kan skapa välstånd.
I vår närhet ser vi Rysslands återgång från demokrati, hur Vitryssland och Ukraina väger inför demokratins förhoppningar och på Balkan hur länder som till för 15 år sedan slets sönder i krig och etnisk rensning nu i EU ser en möjlighet att lämna historien bakom sig.
Klimateffekten bygger på just den användning av olja och gas som stärker en lång rad diktaturregimer. Europas problem med offentliga finanser och tillväxtkraft riskerar att göra oss till nummer tre, efter Kina och USA, om vi inte förmår att bli en gemensam ekonomi som reformeras och växer.
Historien är långt ifrån färdig. För mig är det europeiska samarbetet en möjlighet att bidra till en värld som utvecklas mot öppenhet och där demokratin och friheten är avgörande krav som det internationella samfundet ställer och där ny teknik används till att bekämpa fattigdom och bidra till öppenhet. Det handlar om beslut som berör vår vardag, i Norrköping, Ystad eller Haparanda. De stora möjligheterna, de nära problemen och de konkreta stegen tänker jag skriva om.