Plötsligt lever vi i en värld där vi vet rätt lite om morgondagen. Den amerikanska skuldbördan påverkar USA:s roll i världen och förmågan att agera. Förändringarna i Nordafrika har plötsligt gjort demokrati i arabvärlden till en möjlig tanke, utmanad av alla de krafter som i demokratin ser en fiende. Underskottskriserna skapar en osäkerhet om vår förmåga till framtida välstånd. Kinas utveckling som en ekonomisk stormakt kommer också leda till ett ökat politiskt inflytande i världen.
Vill det sig väl kommer vi se en fortsättning på den arabiska våren, med konsekvenser för demokratins ställning i hela Mellersta Östern och ytterst även i Afrika. Regimer som Iran och fundamentalistiska rörelser kommer att verka i den andra riktningen. Gamla maktstrukturer kommer att försöka behålla så mycket makt som möjligt. Av uppenbara skäl kommer vare sig Kina eller Ryssland att agera för demokrati och mänskliga rättigheter i denna del av världen lika lite som någon annanstans. Det blir en uppgift för Europa.
I östra Europa ser vi hur en regim som Vitryssland har valt det hämningslösa våldet och förtrycket. Ukraina dras sakta in i en intressesfär som präglas av regimen Putin. Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbadjan präglas alla av en kamp som handlar om demokrati och rättstat eller ett styre präglat av Moskvas och gamla strukturers villkor.
På Balkan ser vi hur länder som Bosnien- Herzgovina, Serbien, Montenegro, Makedonien och Albanien bokstavligen pendlar mellan en europeisk och demokratisk framtid eller en utveckling i helt andra spår. Frågan om Kroatiens medlemskap spelar i det perspektivet en avgörande roll. Det kan bidra till att stärka hela regionens europeiska perspektiv.
I ovissheten om framtiden i Europas grannskap finns både hot och möjligheter. Ovissheten innebär nämligen att utvecklingen kan gå åt rätt håll lika väl som åt fel håll.
Vi behöver se till att Europa och EU bidrar till öppenhet och fri handel som stärker demokratins krafter i dessa samhällen. Lättare att få visa för att resa, lättare att bedriva handel, lättare att delta i modern forskning, lättare att få en modern akademisk utbildning, lättare att bygga moderna institutioner, lättare att forma moderna civila samhällen där grundläggande värderingar som mänskliga fri- och rättigheter står i centrum och män och kvinnors lika rättigheter är självklara.
En energipolitik som bidrar till självständighet och gemensam säkerhet, frihandelsavtal som knyter ekonomier närmare varandra och värden som frihet och demokrati som gemensamma krav för utvecklat samarbetet kan förändra den värld vi lever i till det bättre. Än är demokratin och freden inte självklar. Det ställer självklara krav på europeisk politik.
I veckan som gick var jag med när vi etablerade en gemensam parlamentarisk församling för Europaparlamentet och Ukraina, Moldavien, Armenien, Georgien, Azerbadjan och med tomma stolar så länge man inte väljer demokratins väg Vitryssland. Samtidigt förberedde jag också det parlamentariska toppmöte mellan Europaparlamentet och Kroatien som kan ge ny kraft åt att fullfölja medlemskapsförhandlingarna under detta år. Och vi diskuterade när det gäller långtidsbudgeten för EU hur vi ska kunna prioritera bland annat samarbetet med länderna söder om Medelhavet. Jag vill att vi ska utnyttja alla möjligheter vi har till att påverka alla delar av vårt grannskap mot demokrati och frihet. Och vi kan göra mycket om vi inte fastnar i byråkrati, inskränkthet och motsättningar.