Europaportalen debatt, publicerad den 14 september 2023
Vid årsskiftet 2003 till 2004 låg den svenska kronan på drygt 9 kronor mot euron. Tjugo år senare ligger den på nästan 12 kronor. Det är en försvagning av svensk välfärd men ytterst också av svensk konkurrenskraft. Det innebär att vi allt mer säljer varor och tjänster genom det lägre pris som kronfallet ger, inte genom riktig konkurrenskraft. Den svaga svenska kronan innebär vidare att vi importerar inflation och högre priser, vilket bland annat avspeglar sig i kostnaderna för livsmedel. Det som i dag är avgörande ekonomiska och finansiella problem i den svenska ekonomin kan i olika delar förklaras med den svaga valutan.
Den bittra sanningen är att om vi 2003 hade gått med i euron hade vi varit ett rikare land. Inte bara på grund av att vår valuta hade varit mer värd– och därmed löner, sparkapital och företag – utan också genom att dess stabila värde i den ekonomi som idag är vår hemmamarknad– den gemensamma marknaden – hade stimulerat till de strukturreformer som vi saknat och skapt tryck på ökad produktivitet i företagen. Euron hade stärkt de företag som lever genom sin faktiska konkurrenskraft och inte de verksamheter som stimuleras av låglönekonkurrens.
Kronans försvagning beror på många skäl som till stor del förstärks genom att den är en marginell och därmed känslig valuta. Oavsett vilken förklaring man har finns det fyra skadliga konsekvenser av den som på olika sätt drabbar svensk ekonomis utveckling.
För det första har kronan tappat värde och krympt vårt välstånd. Det drabbar både hushåll och företag. Det är ett uppenbart problem i sig.
För det andra är den svenska kronan osäker och därmed en osäker placering. Det drabbar inte bara kronans värde utan också svenska företags förutsättningar att med stabila priser konkurrera på den gemensamma marknaden, och internationellt, och det skapar också en osäkerhet för den som vill investera i Sverige. Den osäkra kronkursen gör nämligen investeringar – som alltid är osäkra – ännu lite osäkrare i Sverige. Motsvarande gäller för svenska företag som investerar utomlands. När avkastningen på grund av kronkursen kan förändras både upp och ner med tio till tjugo procent finns det stora problem som företagen måste övervinna.
För det tredje gör den svaga kronan den svenska ekonomin mer känslig i finansiella kriser. En svag valuta blir mer utsatt än en stark och för Sveriges del innebär det i dag en högre inflation, högre räntor och mer osäkra värden i företag.
Detta är ett avgörande viktigt skäl till de stabilitetsproblem som idag finns ibland annat delar av den svenska fastighetsbranschen. Hög inflation driver fram högre räntor och dessa påverkar ekonomins stabilitet. Och den svenska kronans utveckling driver inflation. Därför ligger vi på en väsentligt högre inflation än Danmark, som har sin krona knuten till euron, och Finland som är med i euron.
För det fjärde innebär den rörliga kronkursen att vi kontinuerligt devalverar oss ur ekonomiska och strukturella problem. Istället för att ta itu med strukturella problem löser vi dem genom att bli lite fattigare. Det leder också till att de företag som mest stärks av den svaga valutan, genom att kunna konkurrera med låga löner, gynnas på bekostnad av de som konkurrerar med unicitet, produktivitet och innovationer.
Hela poängen med en valuta är att den ska vara trovärdig, stark och stabil.
I en modern och internationell ekonomi där Europa är vår största marknad ser vi nu att kronan helt enkelt för liten och för svag. Kronan har blivit en del av våra ekonomiska problem samtidigt som den har krympt vårt välstånd.
Men lika allvarligt på lång sikt är att vårt utanförskap till euron skapar ett utanförskap i EU.
När den ekonomiska politiken och den finansiella lagstiftningen diskuteras i EU tillhör vi en yttre grupp. Vi är inte med i kärnan och det smittar av sig på vår ställning också i andra frågor när vi kräver att andra ska ställa upp på samarbetets olika gemensamma grunder.
Detta politiska utanförskap kommer att av uppenbara skäl förstärkas när det snart är bara Ungern och Polen som står utanför samtidigt som många av de länder som nu förhandlar om medlemskap har som mål att ha den gemensamma valutan, eftersom den ger stabilitet och säkerhet.
De argument som anfördes mot euron har försvagats till att i grunden inte längre gälla. Den svenska kronan ger inte något utrymme för en egen penningpolitik. Den svarar heller inte mot ekonomiska fundamenta, därav att så många ekonomer ständigt prognoserar den fel. Och devalveringar gör oss inte starkare utan svagare.
Så bokslutet nu efter tjugo år måste bli att det är dags att gå med i euron. Vi bör nu börja diskutera den kurs som vi anser att vi hållbart kan bära. Den ligger sannolikt kring 10 kronor vilket skulle innebära en väsentlig förstärkning av svensk välfärd och svenska löner samt ge svenska företag och svensk ekonomisk politik en fast grund att stå på.
Gunnar Hökmark
Ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)