/
Rysslands krig mot Ukraina är ett uttryck för diktaturens våldslogik, en logik som drabbar det egna folket liksom grannländer. Det är tesen om att makt ger rätt samt oviljan att erkänna andras rätt som leder till våld och krav på total makt.
I en global ekonomi där diktaturer kan utnyttja andras frihet innebär det att man ser våldet och den totalitära maktutövningen som självklara verktyg även utanför det egna landets gränser. Det innebär också att allt som diktaturen styr över blir till medel i kampen för att värna egna intressen och den egna makten även i andra länder. Därför är det viktigt att se kriget i Ukraina inte enbart som det fullskaliga konventionella krig det är utan också som en del av en större och bredare krigföring som redan pågår. Det gäller Ryssland men det gäller också Kina.
Båda länderna har i Stockholm haft aggressiva och hotfulla ambassadörer som har talat med hot och maktspråk mot det svenska samhället. Båda regimerna utnyttjar hela sin makt för att utsträcka diktaturens makt.
Det gäller inte minst ekonomi, företagande, investeringar och handel. I en värld av geopolitiska spänningar blir allt till ett medel i kampen för den egna makten över andra.
Ryssland har under Putinregimen utvecklat en gråzonskrigföring som innehåller allt från korruption, desinformation, destabilisering, mord, en råvarustrategi som bland annat innebär försök att monopolisera tillgången till naturgas i Europa.
Det är ingen ny sak utan en gammal som har pågått, parallellt med att Ryssland med militär och med krig har försökt vinna ökad kontroll i Europa För nästan 15 år sedan https://www.dn.se/debatt/omprova-inriktningen-pa-forsvarspolitiken/ skrev jag ( DN Debatt 22 februari 2008) om den allt mer alvarliga utveckling som då präglade Europa och vi i dag ser konsekvenserna av:
”Med sina energipolitiska intressen når Ryssland längre in i Europa än Warszawapaktens bataljoner gjorde. Kombinationen av ökad rysk militär förmåga, utvidgade säkerhetspolitiska intressen i form av kontroll över betydande delar av den europeiska energiförsörjningen samt en uppenbar vilja till maktutövning gentemot andra länder är självfallet ett hot mot europeisk stabilitet och svensk säkerhet. Det är tid att glömma det kalla krigets invasionshot och istället se de hot som ett ökat ryskt inflytande och maktdemonstrationer med Putinregimens politik kan innebära för Östersjöregionen.”
Den totala makt som Putin utvecklat över hela den ryska ekonomin och det ryska företagandet har visserligen varit förödande för Rysslands ekonomiska utveckling men blivit till ett medel för att underminera eller hota andra.
Samma gäller den kinesiska regimen. Det är en totalitär diktatur med totalitära ambitioner gentemot sin omvärld. Det gäller inte bara Taiwan som man vill angripa och ockupera och vars frihet man vill krossa liksom man krossat Hongkongs. Kina vill i sin del av världen bygga en militär övermakt som ger politisk kontroll och dominans över andra, på samma sätt som Ryssland nu vill göra i Europa med sina krav på en intressesfär.
Kina är därför inte bara en partner till Ryssland utan också en aktör som över världen är beredd att med hot, ekonomisk makt och militär förmåga kontrollera och dominera andra.
Det finns inga geografiska gränser för detta. Och försöken att dominera andra begränsas inte till den militära förmågan och dess geografiska begränsningar. Kina använder sig av hela sitt samhälle för detta och varje stort, eller litet, kinesiskt företag står under kommunistpartiets kontroll i detta avseende, enligt kinesisk lag men också enligt diktaturens logik.
Telekomföretaget Huawei är en del av detta maktkomplex som med byggande av avancerade telenät kan kontrollera informationsflöden men också ytterst påverka vårt samhälles förmåga att stå emot påtryckningar. Därför var det ett klokt beslut av att utestänga Huawei från uppbyggnaden av det svenska 5G-nätet.
Debatten kring Huaweis möjligheter att kontrollera genom 5G, som tankesmedjan Frivärld inledde, ledde emellertid till en lång rad hotfulla attacker mot den svenska fria debatten.
Tillsammans med medarbetare på Frivärld redovisade jag (DN Debatt 31/8 2021) https://www.dn.se/debatt/den-kinesiska-ambassaden-fortsatter-hota-kritiker/ de angrepp som vi som diskuterat diktaturens hot mot det fria ordet och det kinesiska företaget Huaweis roll i det svenska nätet mött på den kinesiska ambassadens hemsida:
”-Det första är från oktober 2020 och handlar om 5G-utbyggnaden och de kinesiska bolagen Huawei och ZTE. Icke namngivna kritiker attackeras i inlägget, och regeringen uppmanas ingripa för att säkerställa de kinesiska bolagens närvaro i det svenska 5G-nätet.”
Men den hotfulla kinesiska närvaron i Sverige handlar inte bara om enskilda företag utan ett systematiskt utnyttjande av investeringar, där Volvo Cars självfallet är en maktfaktor, försök att kunna kontrollera andra delar av svensk infrastruktur, som det kinesiska företaget Nuchtech som tar över säkerhetskontrollen på Arlanda. Det handlar också om uppköp av strategiska företag med forskning och utveckling liksom en närvaro i företag som förenas med krav, hot och påtryckningar.
I den delen måste Sverige och Europa utveckla en strategi mot diktaturers företag och näringsliv där vi inte stänger handelns dörrar men värnar de dörrar som handlar om vår säkerhet. För något år sedan skrev jag om detta :
” EU bör tillsammans med USA forma ett globalt samarbete där lösningen inte är att isolera eller diskriminera Kina utan sätta tydliga gränser som klargör att Kina inte tillåts använda sin ekonomi för att hota andra länders frihet och säkerhet.
Så länge de kommunistiska ledarna inte låter företag och näringsliv utvecklas oberoende måste de finna sig i att kinesiska investeringar granskas utifrån de säkerhetspolitiska hot de kan utgöra mot fria länder. Fri handel i dess verkliga bemärkelse förutsätter fria samhällen, inte att det är fritt fram för statsdrivna investeringar som innebär säkerhetspolitiska risker för friheten.” https://www.di.se/debatt/den-demokratiska-varlden-maste-halla-ihop-mot-kina/ ( 11/2 2021 DI Debatt)
Den sammantagna bilden av allt detta är att vi i dag inte bara ser ett ryskt krig i Ukraina som ytterst riktar sig mot Europa och handlar om krav på att bland annat Sverige ska underordnas en rysk intressesfär utan också ett krig som pågår mot oss i Gråzonen. För en tid sedan skrev jag om detta på DN Debatt (6/3 2022):
”Allianslösheten är ingen utväg från den konflikt vi nu står inför. När block stod mot block fanns det en rationalitet bakom illusionen att det var en fördel att vara alliansfri. I dag är vi genom Putins hot en del av det block han ser som fiende och utsatta för de krav han ställer på en rysk intressesfär. Vi är redan utsatta för en gråzonskrigföring som sker i form av desinformation, cyberattacker, kränkningar, korruption och öppna hot.” https://www.dn.se/debatt/allianslosheten-borde-inte-langre-vara-ett-alternativ/
Kina och Ryssland är genom sina despotiska styren allierade och gemensamt fiender mot det öppna samhället och den fria världen. Det vore naivt att tro att vi geom allianslösa står vid sidan om de hoten. Vi ingår nämligen i de fria samhällen som despoterna ser som fiender och genom vår frihet allierade. Det kräver att vi samarbetar som allierade. Det gör vi genom EU och det kräver också att vi har ett militärt samarbete som allierade. Det ekonomiska och politiska samarbetet kräver en gemensam försvarsförmåga. Det är en global utmaning som ställer krav på Europas samarbete med USA världen över men också att vi i Europa har en gemensam säkerhet formad av Nato.
Det vore naivt att tro att vi genom att stå utanför Nato står utanför hoten. Det är tvärtom. Utanför Nato är vi mer utsatta för hoten.