I somras blev Kina världens näst största ekonomi. Samtidigt börjar man nu försöka få ett politiskt inflytande som matchar landets ekonomiska betydelse. Det handlar både om Internationella valutafonden, G20 och en lång rad både formella och informella sammanslutningar. Samtidigt leder Kinas växande ekonomiska betydelse till att man deltar i ett ekonomiskt utbyte som går längre än ren handel. Kinesiska fonder och företag investerar och köper, som vi vet, företag i olika delar av världen.
Redan genom att Kina liksom andra länder har en skyldighet att följa internationella fördrag och mänskliga fri- och rättigheter, förutom att dessa rättigheter är universella, finns det skäl att klargöra detta i all dialog med landet. Men Kinas växande betydelse gör det nödvändigt inte bara för att påverka demokratin inom landets gränser utan också för att säkra att handel, investeringar och ökat utbytte som Kina deltar i inte undergräver demokratins ställning i det internationella samfundet och dess villkor i en lång rad andra delar av världen. Kinas ledare hävdar gärna att mänskliga fri- och rättigheter är en intern fråga. Det är det inte. De som förtrycks har rätt att kräva att de som förtrycker möter kritik och krav. Men vi har själva ett grundläggande intresse i att ställa krav på demokratiska reformer. Ett Kina som inte förmår välja en demokratisk väg kommer att bli en fara för demokratin och synen på mänskliga fri- och rättigheter även i andra delar av världen.
Under dagens samtal har detta varit ett tema för mig i min argumentation gentemot dem som hävdat att andra inte ska lägga sig i. Vill Kina vara en del av världssamfundet som möter full respekt måste man också vinna den. Man kan inte misshandla dem som kräver rätten att uttrycka sin uppfattning eller systematiskt hindra medborgare att söka den information man vill ha. Av något skäl gillar inte företrädare för det kommunistiska Kina att höra detta. Det faktum att Kinas ekonomiska betydelse får inte hindra att Europa och EU är tydliga på denna punkt.