Grekiska Syrizas populistiska ansvarslöshet attraherar Europas populister till vänster och till höger.
I Grekland formade man regering utifrån detta. Syriza som består av gammelkommunister, nystalinister, maoister, trotskister samt lite allmänt populistiska socialister formade en koalition med populisterna på andra sidan, de så kallade Oberoende Grekerna. De är av ungefär samma slag som Sverigedemokraterna.
Gemensamt för populister är att de menar att ekonomiska problem försvinner om man inte låtsas om att de inte finns. Att om lönerna är för låga, bidragen för små och pensionerna inte tillräckliga så är det bara att höja. Ökade utgifter löser då alla problem, menar populister, även de problem som beror på att man hade för stora utgifter.
I själva verket driver vänster- och högerpopulisterna fram samma politik som en gång drevs av ansvarslösa regeringar från både höger och vänster i Grekland. För stora bidrag, för höga löner, för höga pensioner och för stora underskott liksom för stora lån. Allt detta blev till ännu större underskott och så stora lån att landet inte ensamt kunde klara av det.
Pengarna tog slut därför att de var slut. Lånen tog slut eftersom ingen längre ville låna. Nu vill Syriza lösa problemet- att pengarna är slut- med att låna mer pengar, samtidigt som man vill radera ut de gamla lånen, öka underskotten och höja bidrag och löner. Det är en ansvarslöshet värdig det svenska Vänsterpartiet men det är en ny djupdykning av den kris som grekerna har fått se alldeles för mycket av. Upprepar man in-i kris-politiken dyker man på nytt in i den men nu ännu djupare.
För Europa kan det nu bli ett stopp i återhämtningen och ny osäkerhet med ny och ökad arbetslöshet som följd, precis när ett antal länder har lyckats vända sin utveckling.
Men Syrizas ekonomiska ansvarslöshet har dolt en annan allvarlig sida av partiets politik. De är Rysslands främsta vänner i EU. De vill att Grekland, som det heter, ska vara en brygga mellan Putin och Europa, och är därför emot alla reaktioner mot rysk krigföring i Ukraina, de är emot sanktioner och de vill att man istället ska kompromissa med Putin, det vill säga kompromissa om Ukrainas rätt till självständighet och frihet.
En av den nya regeringens första åtgärder var att klargöra att man inte stod bakom sanktionerna. En annan att försöka få stopp på fördömanden av rysk militär inblandning som ledde till bombningarna av Mariupol, med närmare 50 civila döda. De vill inte att Europa ska uppträda på en enad front mot rysk aggression och mot Putins krig.
Kanske hoppas de på ryska lån, kanske är det bara den gamla genetiken som gör att de känner att allt som kommer från Kreml är rätt och allt annat fel.
Eller så är det så enkelt att de känner att frihet, fri handel och öppna ekonomier är ett hot mot den socialistiska världsordning de vill bygga. Och det har de ju rätt i. Det är därför Ukrainas folk vill öppna upp för Europa, därför att man vill ha friheten att välja sin framtid, att leva i demokrati och ekonomisk utveckling.
Socialistisk populism har aldrig lett till vare sig välstånd eller frihet. Det är vad Syriza, påhejade av Jonas Sjöstedt, påminner oss om.