Reformerna av stabilitetspakten går i rätt riktning. Däremot har debatten om europeisk konkurrenskraft hamnat i en återvändsgränd i form av den så kallade konkurrenspakten. Den har nu urvattnats men bygger likväl på en felaktiv förutsättning. Konkurrenskraft uppnås nämligen inte genom en pakt eller genom politiska beslut att man ska bli mer konkurrenskraftig. Den uppnås genom reformer i de enskilda medlemsstaterna och på europeisk nivå. Reformerna i medlemsstaterna måste uppnås genom beslut i varje land och baserade på demokratiska beslut, inte genom beslut i Bryssel kring pensionsåldrar eller nivån på bolagsskatten.
Tvärtom innebär mångfalden av politik både ett sätt att ta vara på olika länders förutsättningar och på att pröva olika vägar som är bäst för tillväxt. När länder som Frankrike och Tyskland kräver att Irland ska höja bolagsskatten handlar det vare sig om behovet av budgetbalans eller konkurrenskraft utan om att detta ger Irland en konkurrenskraft som Frankrike och andra inte förmår att utveckla. Det är i Frankrike besluten för ökad konkurrenskraft bör fattas, inte i Bryssel för att minska Irlands.