Kommer Wallström ihåg hur S svek Estland? – gästkrönika i Kristianstadsbladet

Det är anmärkningsvärt hur tyst den svenska regeringen är om förtrycket i Iran. När demonstrationerna bröt loss nyligen förklarade Margot Wallström (S) att vi inte ska lägga oss i eftersom vi inte skulle uppskatta om andra hade synpunkter på Sverige. Som om förtryck gick att jämföra med vilken inrikespolitisk fråga som helst.

Wallström menar att Sverige stöder utbildning av kvinnogrupper, men det är inte utbildning som är kvinnors problem – utan att ayatollornas förtrycker dem. Den svenska regeringen legitimerar med sin tystnad regimens politik.

Jag kan inte låta bli att tänka på att det är samma likgiltighet inför förtrycket som på 80-talet präglade de svenska socialdemokraternas syn på balternas frihet. Balterna sågs som en grupp i Sovjetunionen, som gärna kunde få lite mer kulturell självständighet, men när balterna inledde sin sjungande revolution förnekade den socialdemokratiska regeringen att de var ockuperade och att de ville ha sin självständighet.

Den gemensamma säkerheten med diktaturen var viktigare än individers frihet. Det gällde alla Östeuropas kommunistiska diktaturer. Enligt socialdemokratiskt språkbruk hade de valt en annan väg och en annan typ av demokrati. Vi skulle från svensk sida inte kräva fria och demokratiska val. Det vore att demonisera Sovjetunionen, sa man, och man angrep dem som krävde frihet för att återfalla i kalla krigets korstågsfararmentalitet.

Och nu samma sak igen. När riksdagen debatterade den utrikespolitiska deklarationen var Wallström förvånansvärt mjuk mot dem som röstade för den svenska FN-kandidaturen. Det faktum att Iran utgör ett hot för hela regionen påverkade inte hennes syn på konflikterna i Mellanöstern

Det finns en sak som förenar allt detta. Tron på att man kan tala vänligt med förtryckarna, tron på att frihet och demokrati kan relativiseras och tron på att totalitära diktaturer lyssnar till uppmaningar om man inte kritiserar dem.

När Estland nu fyller 100 år som stat ser vi hur fel den inställningen är. Det var kraven på frihet som ledde fram till självständigheten. Esterna visade att det som många förkastade som orealistiskt blev verklighet. Iran kan också bli ett fritt land, men då måste vi stödja dem som står upp för friheten. Vår del av världen kan bli säkrare men då måste vi stödja dem som står upp för säkerheten. Lita inte på förtryckarna utan lita på de krav friheten ställer. Det är läxan.