[BILD1]Diskussionerna i Nairobi har inte gett de framsteg som krävs för att världen ska kunna kontrollera växthuseffekten och dess konsekvenser. Ett skäl är att det finns få som vill formulera en agenda som erbjuder både möjlighet till ekonomisk tillväxt och minskade koldioxidutsläpp. Ändå är det vad som krävs både för att kunna utveckla ny teknik och för att ha möjligheter att möta de konsekvenser förändringarna i miljön innebär oavsett vilken orsak som ligger bakom temperaturförändringar och klimatförändringar.
Det är ett tydligt faktum att vi möter klimatförändringar. Det finns de som helt och hållet vill skriva dessa på växthuseffekten, och som därmed bortser från hur komplicerad den är, och det finns de som vill skriva dessa enbart på cykliska klimatförändringar och som därmed bortser från att växthuseffekten har konstaterade konsekvenser för klimatet, oavsett om vi också ser cykliska förändringar.
För vår beslutsituation i dag är det uppenbart att man, hur skeptisk man än är till en del av klimatforskningens enskilda slutsatser, finns det ingen anledning att agera utan hänsyn till risken att vi ytterligare spär på en klimatförändring som kan ge mycket dramatiska förändringar. Och oavsett hur säker man är på att det är växthusgaserna som driver fram klimatförändringen är det också ett faktum att den är på väg oavsett vad vi gör i dag vilket ställer krav på vår ekonomiska förmåga att möta de krav detta ställer. Det gäller framförallt den fattiga världen som riskerar att bli allra mest utsatt också av geografiska skäl men också oss själva.
Vi måste visa att ekonomisk tillväxt och minskade utsläpp av CO2 är möjliga att uppnå. En sådan väg är en ökad kärnkraftsanvändning, en annan är en ökad användning av biobränslen och förnybara energiformer. Den första tekniken finns på plats och kan lätt utökas. Om Sverige skulle bygga ytterligare tre kärnkraftsreaktorer skulle vi kunna bära ett större ansvar för minskade utsläpp än många andra samtidigt som vi skulle underlätta för den ekonomiska tillväxten. Motsvarande gäller Europa och andra delar av världen.
Men det gäller också för oss att kunna investera i forskning och utveckling av en lång rad mer framtidsinriktade energiformer. Nya generationer för kärnenergi, nya former för att ta vara solen eller traditionella energikällor. Vi kommer att misslyckas både med Kyoto och med tillväxten om vi inte vågar förena energipolitikens utmaning med miljöpolitikens. I båda fallen är det ett svek mot kommande generationer.