Världens olika ekonomier är nu på väg ut ur den ekonomiska krisen. Det kommer ta tid och den omvandling som krisen leder till kommer att märkas genom hög arbetslöshet, inte minst i de länder som har svårast att hantera den nya tidens villkor. Redan nu ser vi att uppgången i den kinesiska ekonomin är i full fart. Men vi ser också något som under lång tid byggts upp före krisen, nämligen världsekonomins ändrade styrkeförhållanden.
Redan tidigare var några av Europas mest välkända bilföretag indiskt ägda, under det senaste året har dramatiken handlat om vilka som ska bli kinesiskt ägda. Opel ansågs vara på väg att bli det men kommer av allt att döma ingå i Magnagruppen.
De svenska, mycket svenska, bilföretagen SAAB och Volvo, har under lång tid varit amerikanskt ägda. Men vare sig den amerikanska eller den svenska bilindustrin gick in i krisen med någon större styrka. Och ut ur krisen ser vi hur kinesiska företag går med betydande styrka, både vad gäller kapital och finansiella muskler men också vad gäller konkurrenskraft och tillgång till de största marknaderna.
Den kinesiska bilmarknaden blir förmodligen redan i år världens största, i annat fall om något år. De kinesiska telekomoperatörerna är redan världens största. Allt detta uttrycker en förändring i världen som ställer krav på svensk och europeisk politik. Utmaningen handlar inte om att återgå till den gamla trygga stabiliteten. Den finns inte längre. Det handlar i stället om att nu med kraft förändra och reformera för att mobilisera investeringar, innovationer, forskning och nytt företagande. Ser man inte de utmaningar vi nu står inför, med de krav på skattepolitiken och företagarpolitiken liksom forskningens förutsättningar väljer man den stabilitet som leder till att vi utvecklas långsammare och med högre arbetslöshet och sämre löner än andra. Vi ligger fortfarande före de allra flesta men det gäller att vi kan röra oss i samma hastighet som dem. Där ligger tryggheten, på arbetsmarknaden, i sjukvården och i hemmen.
Men utmaningen är större än så. De ideér och den politik som präglar det kinesiska samhället, med sin syn på den enskilde, demokratin och det öppna samhället får inte underminera våra värden, däremot måste vi se till att demokratin med respekten för den enskilde kan omfattas av fler i världens diktaturer.