Ibland blir fel legendariska, hotade en trogen läsare av min blogg mig
när han såg att jag hade skrivit om kenyaner som keynesianer, när jag talade om hur uteblivna flyg skapar arbetslöshet. Och en annan påpekade att det kanske inte var så fel om keynesianer blev arbetslösa, skrivet med en smiley.
Och de har ju helt rätt, det heter självfallet kenyaner om man inte vill hävda att just dem som i Kenya tror på Keynes ekonomiska teori skulle vara illa ute. Och det finns det inget skäl till eftersom den arbetslöshet jag talade om var helt annorlunda än den konjunkturella arbetslöshet som var i fokus för Keynes ekonomiska teori. Så låt Kenya tillhöra Kenyanerna och ge till Keynes de anhängare som tror att politiken kan bemästra konjunkturen.
För min del har dagen präglats av de uteblivna flygen till Strasbourg. I går kväll beslutades att genomföra ett förkortat plenum men utan voteringar. De kommer vi drabbas av vid en minisession längre fram. Det innebär att dagen har kunnat ägnas åt annat nyttigt. Framförallt har jag kunnat närmare diskutera de förändringar som jag nu hoppas kunna uppnå när det gäller lagstiftningen om de alternativa investeringsfonderna.
Alternativa investeringsfonder är i princip alla typer av fonder förutom de som bygger på värdepapper. Utanför EU är enligt lagstiftningsförslaget alla fonder så kallade alternativa. Kommissionens ursprungliga förslag, rådets nu liggande förslag och tidigare förslag i parlamentet har i praktiken lagt grunden för att hindra eller förbjuda investeringar i tredje land som inte har samma lagstiftning kring dessa frågor som EU.
Det är inte en liten del av världen som på detta vis europeiska sparare stängs ute ifrån. USA, Kina och Afrika är tre olika typer av exempel på där europeiska investeringar i fondens form inte skulle vara tillåtna. Och eftersom de flesta strukturer utanför EU lätt faller inom ramen för vad som kallas alternativa investeringsfonder vore det ett fullkomligt befängt stopp för investeringar.
Det skulle inte bara drabba europeiska sparare och investerare utan skulle också inleda en finansiell protektionism som skulle riskera att stänga ute större delen av den globala ekonomins aktörer från att investera i Europa. Det skulle definitivt innebära ett hinder för att fortsätta bygga upp en gemensam transatlantisk kapitalmarknad, något som i sin tur är en förutsättning inte bara för europeisk tillväxt utan också för att det ska finnas en bas för en bättre internationell reglering av de globala finansmarknaderna.
Under de senaste veckorna har jag drivit på för att kravet på aktörer från tredje land inte ska vara att de arbetar i länder med samma lagstiftning som i EU utan att de har ett regelverk som svarar mot internationella standards när det gäller skatteredovisning, pengatvätt, hinder mot antiterrorism och insyn och övervakning.
Och förhoppningsvis tror jag att vi kan ta några steg mot att detta ska vara utgångspunkten snarare än europeisk protektionism kring egen lagstiftning.
Lyckas vi komma dit har vi inte bara avvärjt en farlig protektionism som bland annat skulle hota den svenska riskkapitalindustrin utan också uppnått en grund för internationella regler som bidrar till investeringar snarare än motarbeta dem. Inte minst socialister verkar i dessa dagar tro att vägen till stabila finansmarknader går över åtgärder som motverkar handel och investeringar. Så är det inte.
.