För någon dag sedan uppmärksammade jag det ryska avtalet med den nya ukrainska regeringen om ett avtal kring den ryska Svarta Havsflottans tillgång till hamn i Sevastopol på Krimhalvön. I dag röstade det ukrainska parlamentets nya majoritet för att stödja detta avtal, enligt BBC med viss vånda, om man utgår från den rök och det äggkastande det utlöste i parlamentet under debatten.
Den ryska energipolitikens har här använts för att i praktiken knyta Ukraina till ryska säkerhetspolitiska intressen och syftet är att blockera Ukrainas möjlighet att gå sin egen väg. Ryssland och Sovjetunionen har en lång tradition av att kräva tillgång till baser i andra länder och den traditionen kommer nu till uttryck ännu en gång. Det är inte till fördel för Ukrainas självständighet eller säkerheten kring Svarta havet. Tvärtom sker detta för att öka Rysslands förmåga till närvaro och agerande i det som man kallar det nära utlandet.
Så ser vi också i ett bredare perspektiv hur maktkampen om Europas framtid och inriktning fortsätter mellan de olika intressen som finns. Rysslands är inte demokratins och självständighetens. Och vi ser samtidigt hur framtiden avgörs genom beslut som formar länders framtid även inom EU. Grekland måste lyckas ta sig igenom sin kris och måste kunna fatta de beslut det kräver. Belgien står inför en ny uppslitande uppdelningsdebatt inför det kommande nyvalet. Storbritannien kan komma att bli ett mer EU-vänligt land efter sitt val medan debatten i Tyskland visar på en irritation gentemot de länder som inte bryr sig om regler och förväntar sig att EU ska vara lösningen på nationella frågor.
De som trodde att tiden efter fördraget skulle vara lugnare hade fel, som så ofta när någon tror att framtiden löses genom fördrag och texter snarare än ansvarsfull handling.
Och det är många frågor som står på spel just nu. Under dagen har jag förhandlat kring hur den framtida exitpolitiken från dagens budgetunderskott ska se ut.
Vi har nu fått ytterligare klarhet att parlamentets beslut kring alternativa investeringsfonder verkar bli mer övervägt än vad kommissionens förslag var, med behandling av riskkapital, investmentbolag och råvarufonder som samma företeelse.
Jag har i dag fått klart att vi får igenom att stora svenska industrikoncerner inte ska räknas som alternativa investeringsfonder. Det synes vara självklart men har suttit långt inne.
Och i de första diskussionerna kring kapitaltäckning har jag tillsammans med andra visat på att vi inte kan diskutera banksektorn och den finansiella marknaden isolerade från den övriga ekonomins förutsättningar. De som nu på en gång vill driva på europeisk utveckling mot fler investeringar och innovationer men samtidigt vill behandla banker och finansföretag som artsskilda väsen kommer finna att investeringarna blir mindre när kraven på banker ställs högre utan hänsyn till de risker de tar.
Men frågan om köttklister, det vill säga ett protein som binder kött, har dominerat dagen i media. Det vill några förbjudna, uppenbarligen även den svenske jordbruksministern. Då får man börja se över existensen av korv och blodkorv också. En medarbetare påminde mig om TV-serien Yes, minister, där den engelska korven var hotad. Vare sig den svenska eller engelska korven är väl hotad nu, men väl i nästa led de bindningsmedel som korven förutsätter. Det finns nämligen ingen principiell skillnad mellan det ena och det andra bindningsmedlet.