Kommentarerna kring självmordsdådet i Stockholm är många. Bland dem som kommenterar i media är det slående hur många som vill säga att vi nu har inträtt i en ny tid. Det vet vi inget om, om man med det menar att vi nu går in i en tid av terrordåd i det svenska samhället. Om det var en enskild som ville klä sin ilska i fundamentalistisk galenskap, om det var en vilseförd, om det var en aktör som uppmuntrats eller om det var ett regelrätt organiserat terrordåd med syfte att sätta terror i det svenska samhället vet vi inget om.
Den typen av kommentarer leder lätt till att vi glömmer att det var en person som utförde dådet och som hade varit skyldig till det som kunde ha blivit. Och beskrivningarna av att vi nu har trätt in i en ny tid bortser från att det är små grupper som utför terrordåd, inte en tidsstämning.
Sverigedemokraterna är de som allra först vill att vi ska glömma de skyldiga. De riktar in sig på gruppen av muslimer som orsaken till dådet och den nya tiden. Men Sverige har under lång tid levt i ett öppet samhälle i ett Europa där dåd av detta slag inträffar. Och brott begås av enskilda, individuellt eller i mindre grupper. Genom att skuldbelägga de många låter Sverigedemokrater och andra de skyldiga gå fria.
Möjligtvis har tankefelet bestått i att så många har trott att det inte kan hända här. En del av kommentarerna kring Göteborgsincidenten har präglats av den uppfattningen, där en dem mediakommentarer har präglats av ironi och förlöjliganden av polisen där. Vi lever i en tid som präglas av hat och konflikter. Vi är en del av världen. Det är inte nytt även om det var första gången vi såg ett självmordsdåd i en svensk stad.
Vi ska bekämpa dem som utför och planerar dåden, inte några andra och vi ska inte förutsätta att dåd av detta slag hör till vår vardag.
Bloggar: Carl Bildt.