För mig är det svårt att förstå det som kallas EU-skepsis. Ett öppet Europa som binder samman länder och folk i fred och samarbete är för mig bara bra. Och vår möjlighet att kunna fatta gemensamma beslut för att hantera gemensamma problem och utmaningar är bara bra.
Det är ingen garanti för att besluten blir bra eftersom de följer demokratins logik att ibland blir besluten inte som vi vill utan som någon annan vill. Så är det i Sverige, så är det i Borås och så är det i Europeiska Unionen. Men vi bör inte vara skeptiska till demokratin vare sig i Borås eller i Bryssel.
Vare sig friheten, öppenheten eller förmågan att möta gemensamma utmaningar är något jag kan vara skeptisk till.
Jag kan däremot förstå dem som vill att Sverige inte ska vara med i EU eftersom de tror mer på att vi ska vara för oss själva och tror att gränser mot andra ger större frihet. Det är ingen tillfällighet att de som är mest emot EU är de som alltid gillat murar och gränser eller alltid ogillat människor som kommer från andra länder.
Och så finns det de som tror att EU automatiskt leder till dåliga beslut, eftersom det är lätt att tänka så, att det alltid är någon annan som skapat problemen. Men faktum är att greker, spanjorer och britter skapade sina problem själva, genom att föra den politik de gjorde. Tyskland, Polen och Sverige, för att ta några andra exempel förde en annan politik. Och den inre marknaden som är ett fundament för EU, telekomavregleringen, konkurrensen inom flygsektorn, kampen mot organiserad brottslighet och människohandel eller utvidgningsprocessen och det regelsystem för stabila offentliga finanser som nu växer fram är väldigt bra. För att ta några exempel.
Det som skeptiker är skeptiska till är egentligen politiska beslut som de klistrar på EU som sådant. Därmed döljer de frågan om vem som har ansvaret och förtränger den debatt vi måste föra.
Det är uppenbart att den ekonomiska politik som förs i Europa, i land efter land, och den budgetpolitik som förs av varje regering, påverkar oss alla. Det ser vi i Sverige. När Europa har kris drabbas våra jobb och vår tillväxt.
Och så ser vi hur två olika alternativ att hantera den ekonomiska krisen växer fram. Dels är det de som anser att man ska uppnå tillväxt genom att fortsätta med de underskott som många länder hade innan krisen, och som inte gav tillväxt, och som många regeringar som Spaniens och Storbritanniens ökade på för att möta krisen, och som fördjupade krisen och som man nu vill pröva igen.
Och så finns det den inriktning som jag förespråkar, att när länder inte kan låna mer utan att få räntor som stryper deras utveckling så måste man anpassa konsumtionen till inkomsterna samtidigt som man reformerar ekonomin. Ökad konkurrens, mer utrymme för företagsamhet, en fördjupad inre marknad som gör världens största ekonomi till världens mest dynamiska, besparingar i offentlig sektor som gör investeringar i företag och innovationer möjligt.
Jag är skeptisk till en politik som vill lösa alla problem genom ökade utgifter och upprepa de misstag som fört oss in i krisen. Men jag är inte skeptisk till att vi kan fatta gemensamma beslut om det som berör oss alla och som kräver gemensamt ansvarstagande eftersom det krävs för att vi ska komma ut ur krisen.
Gunnar Hökmark