Det israeliska beslutet att fortsätta med bosättningar i Östra Jerusalem är oklokt och bidrar inte till fredsprocessen. Den israeliska regeringen förtjänar allt stöd från omvärlden när den möter de hot som riktas mot landet och mot demokratin men också kritik när man försvårar för den utveckling som är en förutsättning för fred.
Dag som började med morgonmöte kring hur den nya europeiska utrikestjänsten ska organiseras, något som både medlemsstaternas regeringar, kommissionens ordförande och parlamentet har olika uppfattningar om, och inte minst den nya höga representanten för utrikesfrågor som ska utveckla och leda denna verksamhet. En grundläggande fråga är inför vem som denna verksamhet ska vara ansvarig, både när det gäller ekonomi och politik. Och regeringarna vill gärna ha det som det varit, det vill säga att ansvaret för utrikespolitiken ligger i rådet, men så är inte det nya fördraget vilket har framgått mycket tydligt i parlamentets omröstningar om internationella avtal som SWIFT nyligen. Så därför kommer vi se en maktkamp mellan institutionerna månaderna framöver, med mindre fokus på utrikespolitiken och mer fokus på det som gärna kallas arkitektur.
Vidare arbete med ett antal ändringsförslag kring hur den europeiska bantillsynen ska organiseras, samtal med ett antal likatänkande kring hur lagstiftningen om alternativa investeringsfonder ska se ut, där mina förhoppningar är goda att vi ska kunna se till att mindre fonder inte får en orimlig börda liksom att industriella holdingbolag ställs utanför och att vi säkrar öppenheten gentemot fonder från länder utanför EU.
Noterar också att mina grekiska kolleger har åkt hem eftersom det i morgon blir en generalstrejk. Den ansvarslöshet som detta visar är ett större hot mot landets självständighet och välstånd än något annat. Det visar också att problem som det grekiska inte löses genom europeiska fonder utan nationellt ansvar.