Hoppa till innehåll

Israel en demokrati som firar 70 års överlevnad

I dag är det 75 år sedan det judiska upproret i Warszawa ghettot inleddes. Det var en heroisk strid som bara kunde sluta på ett sätt, med en tysk övermakt som tillämpade mördandets fulla brutalitet. Det judiska upproret visade att den tyska krigsmakten inte var så oövervinnlig som den själv och andra hade sett sig.

I dag är det i sin tur 70 år sedan Israel bildades. På många sätt som en direkt konsekvens av att judar aldrig mer skulle kunna tvingas till ghettot, utsättas för förtryck och för att förintelsen inte skulle kunna upprepas.

På den grunden bildades den judiska staten genom ett beslut i FN. Den är i dag den enda demokratin i Mellanöstern. Det enda samhälle där män och kvinnor har lika rättigheter i sin egenskap av medborgare och individer. Muslimska kvinnor kan där ta del av samhällslivet på samma sätt som alla andra till skillnad från grannländerna där de är en andra klassens medborgare. Oavsett sexuell läggning, härkomst eller religion kan människor leva i frihet och trygghet, förutom de externa hoten och terrorismens hot.

Det är ett land omringat av brutala diktaturer och hänsynslösa politiska krafter. I norr Syrien, som är sitt eget slagfält där Assad i mer än fem års tid har bedrivit en pågående slakt gentemot sina egna medborgare, i form av brutala och hämningslösa bombningar av civila, genom en militär skoningslöshet mot det som från början var den arabiska vårens krav på demokrati och med Rysslands stöd även när det gäller användningen av kemvapen. Inte bara Ryssland utan även Iran har tagit steget in i Syrien, med sina återkommande hot om att utplåna staten Israel. Med Hizbollah  har man en egen extremistisk terrorrörelse i form av en armé, med sikte på att utöva sin militära förmåga mot Israel.

I Gazaremsan finns under Hamas styre ständig plats och förutsättningar för olika former av krigsinsatser mot Israel, gärna med civila som sköldar. Bomber, raketer, missiler och tunnlar för att slå till militärt på israeliskt territorium. På Västbanken ett korrumperat styre som använder biståndspengar till att finansiera terrorister och deras familjer, där antisemitism är en självklarhet i skola och media. Egypten en korrumperade regim som bekämpar islamistisk extremism men som också vacklar i sin överlevnadskraft med en ekonomi som ständigt undergrävs av den förda politiken.

Det är förunderligt att regeringen Löfven i denna miljö ständigt kritiserar landet med demokrati, fri- och rättigheter och respekt för kvinnor och mäns lika rättigheter. Istället väljer den svenska regeringen att ta sida med dessa regimer mot Israel i internationella fora samtidigt som den anser att förtrycket i dessa länder är en intern angelägenhet som inte kräver kritik. Behandlingen av kvinnor som en grupp bejakas med en utrikespolitik som legitimerar att kvinnor ska reduceras till en grupp där framsteg handlar om lättnader i förtrycket av gruppen snarare än fri- och rättigheter till kvinnor liksom till män.

Det är en moralisk kollaps som präglar svensk utrikespolitik i Mellanöstern. Vi borde tillhöra dem som gratulerade Israel till sin självständighet, sin frihet, öppenhet och demokrati. Då hade vi också en gemensam grund för kritiska samtal om det som är Israels tillkortakommanden liksom om det svenska samhällets tillkortakommanden när det bland annat gäller antisemitism. Demokratins värden ska man inte kompromissa om. Förtryck får aldrig ursäktas. Människors värde får aldrig definieras som om de bara tillhör en grupp uppdelad efter kön eller något annat. Människor ska ha fri- och rättigheter. Det gör Israel till ett undantag från sin omgivning.