I Sverige får inte antisemitism accepteras. Sverige ska vara ett land där judar kan vara lika säkra och trygga som någon annan. Var och en ska få utveckla sin identitet och vara så judisk som man vill vara och så svensk som man är.
Antisemitismen är ett särskilt gift. Den bygger på en medveten tanke om att någon på grund av sin härkomst, tro eller genetik är underlägsen som människa. En tanke som går längre än fördomars fördummande syn på människor av annan härkomst. Därför måste det råda nolltolerans mot antisemitism. Mörkrets krafter i form av nynazister ska bemötas för sitt hat och bekämpas för sin kriminalitet. Låt oss inte göra dem större än vad de är, men inte heller göra de till antalet små gruppernas vidriga våldsbenägenhet mindre farlig än den är.
Antisemitismen som kommer från flyktingar som växt upp i Mellanöstern måste bemötas med samma nolltolerans. Det finns ingen kulturell bakgrund, ingen religiös bakgrund och ingen social bakgrund som berättigar tolerans inför hat mot judar.
Det är inte acceptabelt att ledande politiska företrädare inte reagerar mot antisemitism i den egna organisationen eller att en religiös partipolitisk organisation sluter samarbetsavtal med islamistiska organisationer som tiger inför hatet mot judar. När kommunpolitiker inte förmår att klargöra antisemitismens oförenlighet med det svenska samhället ger de antisemitismen luft under vingarna. När politiska företrädare hävdar att judar har ett eget ansvar för antisemitismen bör dessa uteslutas, inte befordras.
När demoniseringen av Israel går bortom den politiska kritikens rimliga proportioner, och bortser från skillnaderna mellan demokrati och förtrycket i de regimer som vill eliminera ett demokratiskt land, ger man antisemitismen syre vare sig man vill det eller ej.
Antisemitismen som vill förgöra Israel måste bekämpas var den än uppträder om vi ska upprätthålla nolltolerans mot antisemitism. Den som riktar politisk kritik mot en demokratisk regering måste kunna vara så tydlig och saklig att den inte relativiserar demokratins överlägsenhet mot diktaturers förakt för människors liv och frihet.
Vi har i Sveriges riksdag haft en vice talman som talat om judar som något annat än svenskar. Vi har ett regeringsparti som trots tydlighet mot antisemitismen inte förmått upprätthålla självklara gränser. Vänsterpartiets flirt med antisemitiska terroristgrupper är i sin tur ett exempel på hur man har tillåtit den socialistiska kampen att dölja gränsen som måste dras mot antisemitismen. Brittiska Labourpartiet har visat vad det kan leda till.
I Malmö, Göteborg och Stockholm känner judar oro och i Umeå tvingades judiskt föreningsliv att stänga ner på grund av hot mot de aktiva. Det är ett misslyckande som alla måste förhålla sig till. Det är dags att gå från ord till handling om Sverige ska vara ett tryggt land för alla.