Israel är och förblir en stat med oavvislig rätt till sin existens. Det gäller Israel och det gäller varje annan stat. I försvaret av Israels självklara och fundamentala rätt till sin existens försvaras också principen om varje annan stats rätt att existera, frihet och oberoende. Det ser vi i dag gäller i dag Ukraina i allra högsta grad som en hel värld av fria nationer står bakom i försvaret mot diktaturens krig.
Det har alltid varit Israel som varit hotat, av sin omvärld präglad av diktaturer och hat, och det har alltid varit det israeliska folket som genom sin idealistiska gemenskap mobiliserat en beslutsamhet som visat sig starkare än övermäktiga stridsvagnsförband eller ständig terror.
Så har det varit sedan Israel tillskapades ur det som en gång varit det ottomanska väldet och så är det i dag. Människor förenade i sin tro på det samhälle som demokratin kan forma är starkare än regimer definierade av sin egen maktkorruption och förakt för människors rätt. Det bär i dag upp försvaret av Ukraina. Försvaret av Israel och försvaret av Ukraina har sin största styrka i medborgarnas övertygelse om den rätt som de gemensamt har att leva i frihet.
I Israel bottnar den gemenskapen inte bara i att människor är förenade i demokratins självklarhet utan också i den historiskt formade viljan att värna det judiska folkets rätt till en hemvist och fristad. Det har lett till att Israel, trots uppoffringar som andra nationer inte behövt genomgå, i dag är en fri nation förankrad i demokratin. Det är denna demokrati och rättsstat som har gett Israel en särskild plats i det internationella samfundet eftersom man varit en demokratins utpost i en region av diktaturer.
De reformer som regeringen Netanyahu nu bordlagt riskerar längre fram genomföras i en form som underminerar den maktbalans och enighet som gjort Israel till en särskild utpost för demokratin. Det splittrar det judiska folket, i Israel och världen över.
Den mest grundläggande frågan om hur ett samhälle ska styras skapar en djup konflikt mellan dem som det gemensamma styret ska förena och som staten ska värna. Det rubbar balansen mellan den exekutiva makten, den lagstiftande makten och den dömande makten genom att domstolar i sin verksamhet – inte vad gäller lagarna de ska tolka – ska underordnas den poliska makten.
Varje nation har sin konstitution som alltid är både skriven och en formad tradition. I en ung demokrati med ofullständiga grundläggande lagar är det inte orimligt att förändra och utveckla dem. De förändringar som däremot nu tillfälligt bordlagts har som syfte att stärka den politiska makten, och den nuvarande regeringen, på bekostnad av rättssystemets oberoende.
Det är uppenbart att det skadar Israel. Det ser vi nu, även om det handlar om förändringar som i ett svenskt sammanhang påminner om det som är verkligheten i dag, där regeringen utser domare i Högsta domstolen. Det är en situation som Sverige bör bort ifrån just eftersom den är fel men där Israel inte bara rör sig i fel riktning utan från ett konstitutionellt och politiskt sammanhang där förändringarna innebär väsentligt större konsekvenser för den faktiska maktbalansen.
Det skadar Israel också bland alla dem som har beundrat landet för sin rättsstat och det försvagar den israeliska nationen gentemot alla de antisemitiska krafter som vill ifrågasätta landets rätt till existens. Det är en process som därför gynnar antisemitismens krafter världen över.
I en ung nation som Israel kan de grundläggande lagarna och formerna för styret inte sägas vara för evigt. Men förändringar bör i Israel göras med respekt för den maktbalans som gett Israel styrka och med en bred förankring bland dem som styret ska förena och lagarna värna.
Det sägs ibland att Israel bedöms med dubbla standards jämfört med sina grannar. Det är sant i den bemärkelsen att Israel till skillnad från sina grannar bedöms som en rättsstat och vital demokrati. Den standarden måste varje israelisk regering värna. Det är där Israels styrka mot sina fiender ligger. Regeringen Netanyahu har ett ansvar för sitt eget folk och för att Israels vänner ser landet som en demokratins utpost värd att värna världen över. Den bör därför omedelbart för gott skrinlägga den nu pågående processen för att istället se över de grundläggande lagarna i ett brett samförstånd som kan samla nationen.