Lika rätt som det är att slå ner på statsstöd i form av godtycklig beskattning av enskilda företag lika betänkligt är det att använda sig av en så omfattande retroaktivitet som EU-kommissionen nu kräver av Irland. Det undergräver inte bara företags krav på legal säkerhet och förutsebarhet utan innebär också en godtycklighet eftersom beslutet om hur Apple ska beskattas bygger på en bedömning. EU-kommissionen kunde självfallet ha kommit fram till ett annat beslut vad gäller reaktionen mot att Irland godtyckligt ger vissa företag skattelättnader. Omfattningen och formen för reaktionen är kommissionens och den är inte självklar.
Ett förfarande som varit i kraft under lång tid, sedan 1980, och som inneburit att Apple har beskattats i USA mer än vad som annars varit fallet, ska inte rimligen retroaktivt vändas upp och ner av EU-kommissionen. Det handlar om en skattefråga som är medlemsstaten att avgöra även om kommissionens utgångspunkt är att beskattningen är utformad så att den i praktiken innebär ett statsstöd. Det senare är kommissionens uppgift att agera mot och det är viktigt att det görs om det är ett statsstöd. Men konsekvenserna av ett sådant beslut måste ta sikte på nuet och framtiden, inte på att plötsligt tvinga fram en annan beskattning av ett företag som har följt värdlandets skatteregler.
Det blir en intressant fråga, milt talat, i EU-domstolen och det blir en fråga som inte bara handlar om statsstöd utan också om skattekompetens och legal förutsebarhet. Det som kortsiktigt kan framstå som en vinst i form av ökade skatteintäkter kan långsiktigt undergräva förtroendet för investeringar i Europa.