NT krönika publicerad
Det iranska folket lever under ett totalitärt förtryck som drabbar kvinnor allra hårdast. Det är
en regim som fullt ut vill förverkliga en medeltida sharia-lagstiftning, med konsekvenser i
form av att de som anses sexuellt avvikande avrättas, kvinnor som anklagas för otrohet eller
någon annan synd i ayatollornas ögon stenas och oppositionella fängslas, torteras och våldtas.
Den iranska regimen har som ett av sina uttalade mål att utplåna Israel.
Iran har redan genom sin underlydande terrorgrupp Hizbollah destabiliserat och undergrävt
den svaga men likväl existerande demokrati som gjorde Libanon till ett undantag i
Mellanöstern.
I Syrien har man bidragit till den syriske diktatorn Assads krigföring och massmördande mot sina egna och till att upprätthålla ett vidrigt förtryck av syrier. I Yemen bidrar Iran till att hålla
ett grymt inbördeskrig med omfattande civila offer vid liv.
Hamas har trots sin sunni-muslimska inriktning gjort sig till ännu en grupp som med Irans
stöd förtrycker sina egna, regelbundet bombar Israel med missiler samt ständigt vill föra
kampen för att förinta Israel vidare. I Gaza råder ett förtryck som motsvarar det i Iran.
Den totalitära inriktning som präglar den iranska regimen och de terrorgrupper de stöder är ett
hot mot hela regionens fred och utveckling men framförallt mot staten Israel. Det är en
antisemitism som också präglar Fatah och den palestinska myndighet som Sverige är ensamt
bland demokratiska nationer att ha erkänt som stat.
Demokrati och frihet är en rättighet som borde vara lika självklar för iranier, araber och
palestinier som för alla andra. Därför är det för mig svårt att förstå dem som hellre kritiserar
och fördömer den israeliska demokratin – som hotas till sin existens av dessa terrorgrupper –
än att fördöma dem som förtrycker, avrättar oppositionella, misshandlar människor på grund
av sexuell läggning, politisk åskådning och som ser på kvinnor som andra klassens
människor.
Det gäller i allra högsta grad Hamas. Hamas gömmer sina militära förband och
ledningscentraler bland civila mål i det uttryckliga syftet att göra palestinier till mänskliga
sköldar. Hamas mördade inte bara bebisar, små barn, unga och gamla, genom att bränna,
tortera, skjuta och halshugga utan man tog också gisslan. Man kan ha många olika
uppfattningar om israelisk regeringspolitik och det har man i demokratin Israel. Den
bosättningspolitik som regeringen Netanyahu låtit bli verklighet är oacceptabel men den kan
aldrig ursäkta eller förklara antisemitism och massmördande. Försöker man relativisera
massmördandet relativiserar man människolivets värde. Då gör man sig till en del av det
problem som plågar Mellanöstern.
Vill man stå upp för palestiniers sak kan man därför inte blunda för dem som förtrycker
palestinier, som använder dem som mänskliga sköldar samtidigt som man mördar andra för
att de är judar. Som håller små barn, kvinnor och män som gisslan under hot att avrätta dem
en efter en.
Vänder man sig inte med kraft och tydlighet emot detta ondskans förtryck kan man inte påstå
att man står upp för palestiniers rätt och frihet. Tvärtom spelar man med i förtryckarnas
propaganda för att utmåla Israel som den stora fienden. Tystnaden inför förtrycket spelar
förtrycket i händerna och skapar ett utrymme för dem som hyllar våldet. Det handlar om dem
som demonstrerar under den antisemitiska parollen ”from the river to the sea” som handlar
om att utplåna dagens Israel från kartan. Då handlar det om mångfaldigt större massakrer av
människor än de vi såg den 7 oktober.
På det hatets grund kan aldrig byggas vare sig frihet eller demokrati. Bara ännu en
antisemitisk regim av det slag som nu härskar i Iran. Det borde alla vilja bekämpa. Det är
demokratin och friheten som måste vara förebilden i Mellanöstern. Inte hatets