[BILD1]Under dagen har Iran gett sitt svar till FN´s säkerhetsråd i frågan om det erbjudande landet har fått för att sluta med att anrika uran och utveckla egen kärnteknikkapacitet. Att döma av de svar som iranska ledare tidigare i veckan har gett kommer det bli ett nej med förslag om fortsatta diskussioner, med allt vad det innebär av förlust av tid, krav på ytterligare eftergifter och fortsatt vägran från Iran. Världens stora nationer och FN har inte lyckats i förhandlingarna med Iran. Och nu fortsätter Iran, med sitt besked i dag, att försöka vinna tid utan att leva upp till de krav som världen ställer.
Motsvarande problem som världen har med Iran när det gäller kärnenerifrågan har världen också med Irans agerande i Mellersta Östern och i Libanon. Trots det finns det en ovilja att se Irans agerande som drivande för det som sker i Libanon och i Mellersta Östern och en naiv tro på att diplomatiska förhandlingar räcker för att lösa problemen. Det är ett förhållningssätt som bortser från de krav som freden ställer. Tyvärr verkar Jan Eliasson vara en exponent för en sådan uppfattning.
Problemet för Libanon överhuvudtaget är att Libanon varit skådeplatsen, arenan för maktspel, för Israel för Syrien för PLO, för Iran kanske. Det är så Sveriges utrikesminister i söndagens Agenda
beskrev situationen i Libanon inför utmaningen att omvärlden ska bidra till en suverän och stabil stat.
Hizbollah som har utvecklat en egen stat i staten med stora finansiella resurser och militärt stöd med allt från militära rådgivare till de modernaste missiler som kan användas för att nå Israels befolkningscentra. Hizbollah som är Irans ombud i Libanon. Och Hizbollah som nu finansierar uppbyggnaden av de bostadsområden man gömde sina militära strukturer och utskjutningsramper i. Sveriges utrikesminister sätter ett kanske för att Iran destabiliserar Libanon men är desto mer säker på att Israel gör det.
I morgonens TV-soffa i SvT fortsatte han som om kriget var helt och hållet framkallat av Israel som valt bort en politisk lösning. Men hur ser den politiska lösning med Hizbollah ut som inte Libanons regering har klarat av? Och hur ser den politiska lösning med Iran, som liksom Hizbollah vill utplåna Israel, ut med tanke på att världssamfundet inte har klarat av en politisk lösning med Iran när det gäller frågan om anrikning av uran och utvecklingen av kärnvapen.
Om politiska ledare ger bilden av att Iran och Hizbollah är förnuftsdrivna och normala organisationer som är beredda att kompromissa förvrider man hela bilden av situationen i Mellersta Östern. Det är som de som under 1930-talet envist hävdade att man borde resonera och kompromissa med Hitler och de som under 1950-talet hävdade att man skulle gå Stalin till mötes i sina krav på det fria Europa.
Om man har den inställningen till konflikten i Mellersta Östern förmår man inte agera mot de hot som riktas mot Israel som är en förutsättning för att med trovärdighet kunna ställa krav på Israel i fredsprocessen. Om man inte låtsas om Iran i Libanon förtränger man hoten mot Israel. Samtidigt som hotet kan utvecklas och förstärkas. Så bidrar man vare sig till fred eller demokrati. Bara till deras motsatser.