Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etablerandet av ett internationellt institut för forskning och opinionsbildning om den fria handelns betydelse.
Motiv till mitt förslag
Genom alla tider i mänsklighetens historia har fri handel bidragit till en fredlig utveckling, kulturellt utbyte och utveckling av ekonomiskt välstånd. Den fria handeln har bundit samman människor, bygder, regioner och världsdelar.
Den har sökt sig över hav på skepp och fartyg och på land med karavaner, konvojer, bilar, järnväg och i luften samt inte minst till fots.
Över allt där vi har sett den fria handeln har den gett människor möjlighet att ta del av varor och tjänster som de annars aldrig hade kunnat få pröva. Samtidigt har den fria handeln gett dem en möjlighet att genom eget arbete och företagande skapa ett värde och en välfärd som annars aldrig hade varit möjlig. De kontakter som knutits genom den fria handeln har också bidragit till att idéer och innovationer spridits och berikat samhällen jorden runt.
Vi ser även i vår tid med en avslöjande klarhet hur avgörande den fria handeln är för människor och för nationer. Det är där fri handel har påverkat samhällsekonomins utveckling som välfärd har blivit en möjlighet för alla. Vi ser välfärd och social trygghet i dess spår.
I de länder och regioner där man däremot har tillämpat slutna ekonomier, höga tullar och reglerad handel har rikedomen blivit en fråga för en politisk och ekonomisk elit men aldrig för det stora flertalet. Exemplen är många.
De socialistiska slutna ekonomiernas missbruk av mänskliga och miljömässiga resurser är kanske de allra mest skrämmande. De tidigare importskyddade och reglerade ekonomierna i Latinamerika och Asien gav vissa rikedom på de fattigas och stora flertalets bekostnad. Exemplen på hur utvecklingen i stället har gett växande välfärd och avskaffande av fattigdom är undantagslöst knutna till de möjligheter som fri handel har gett vanliga människor.
Trots detta finns det ständigt grupper och politiska rörelser som vill ifrågasätta den fria handeln. Ofta är det ekonomiska egenintressen som är styrande. Fabrikanter som vill behålla monopol och företagare som vill undvika konkurrens med billigare varor. Andra gånger är det ren okunnighet, rädsla för det nya eller främlingsfientlighet som leder till protektionism.
Inte sällan är det föreställningar om en gammal och orubbad idyll som spelar in där man förtränger människors tidigare fattigdom och maktlöshet. Genomgående finns en brist på insikt om att fri handel inte bara ger lägre priser och nya produkter utan också och framförallt skapar ökad välfärd både för köpare och säljare.
De som drabbas av inskränkning i den fria handeln är dels konsumenter världen över, dels alla de som inte får en möjlighet till arbete och välfärd.
Mot denna bakgrund vore det lämpligt att Sverige, vars välfärd i unikt hög omfattning beror på den fria handelns fördelar, tog initiativet till ett etablerande av ett internationellt institut för forskning och opinionsbildning om den fria handelns betydelse med placering i Stockholm.
Det bör verka i nära kontakt med universitet, forskningsorganisationer och de internationella samarbetsorganisationer som bidrar till den fria handelns internationella struktur. Arbetet bör bedrivas genom forskning, utbildning och nätverkskontakter.
Ett sådant institut skulle kunna få en stor betydelse för kunskapsförmedling, internationell debatt och forskning inom ekonomiska och statsvetenskapliga institutioner världen över. Särskild uppmärksamhet bör ägnas akademiker och forskare i den tredje världen liksom från de nya ekonomier som nu växer fram i den fria handelns spår.
Både kyrkliga organisationer, politiska rörelser och en ny framväxande generation har rätt att kunna få dra nytta av en analytisk och akademiskt formad bild av hur den välfärd vuxit fram som många människor i världen lever i men som alltför många saknar.
Det bör vara lämpligt att regeringen i samverkan med andra nationer utnyttjar ordförandeskapet i den Europeiska unionen första halvåret 2001 till att föra sådana diskussioner som gör att ett institut av ovan nämnt slag kan etableras i Stockholm.
Stockholm den 2 oktober 2000
Gunnar Hökmark (m)