Thomas Bodström är en av de politiker som mest troskyldigt och naivt undergräver integriteten och privatlivet. I Ekots lördagsintervju förklarade han sin syn på integritetskränkande lagstiftning med att den dels måste ses och bedömas från fall till fall, dels att en grundläggande kravet är att effektiviteten måste vara större än integritetsförlusten.
Det är en fullkomligt befängd inställning. Med den kan man steg för steg gå hur långt som helst, om man dels inte bedömer en åtgärds intrång i den enskildes integritet sett mot andra åtgärder som påverkar integriteten, dels kan varje integritetskränkande åtgärd försvaras om effektivitetsvinsten är större än integritetsförlusten. Thomas Bodström ser inte att den enskildes integritet är ett värde i sig själv att värna om att skydda och han ser den enskildes integritet enbart ur makthavarens perspektiv. En restpost som kan tillåtas om det inte finns skäl att ytterligare urholka den.
I dagens Svenska Dagblad på Brännpunkt utvecklar han detta resonemang genom att vända begreppet integritet till vad som i själva verket är effektiviteten i brottsbekämpningen. Det gäller nämligen att se till brottsoffrets integritet, att den som begår ett brott ska få sitt straff. Men Bodströms stora problem är att kränkningen av brottsoffrets integritet är ett brott, det finns inga lagar som skyddar detta brott och våra lagar syftar till att skydda den enskilde mot brottslingens integritetsintrång. Det motiverar inte att staten ska kunna kränka andra människors integritet i sin jakt på den som begår brott. Brottslingens integritetsintrång rättfärdigar inte statens.
Det stora fel politiker som Bodström gör är att de inte har en uppsättning värden med sig in i politiken, ingen övertygelse om vad som ska värnas och försvaras. Då blir allt en fråga om det pragmatiska och det lämpliga. Och då handlar det ofta om att den som inte har något att dölja har inget att vara rädd för. Har man rent mjöl i påsen har man inget att frukta, som det brukar heta. Det kan vara, men för det första vet vi inte vad som i morgon kommer att vara rent och inte rent mjöl i påsen, för det andra kan även det som är rent mjöl vara något som vi vill behålla för oss själva. Det finns inget som säger att staten har rätt att veta allt om oss. Det är staten som är till för att skydda oss, inte att mästra och kontrollera oss.
För en tid sedan publicerade Datainspektionens chef Göran Gräslund en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt i denna fråga som ger ett annat perspektiv. Värd att läsa även för Bodström.