I radion häromdagen hävdades av en professor, hemhörig i den trotskistiska vänstern men presenterad och intervjuad som en statsvetare i största allmänhet, att Vänsterpartiet har gjort upp med sin historia och att man måste ha i minnet att Vänsterpartiet tidigt gick i täten för allmän rösträtt och bör bedömas utifrån det. Jonas Sjöstedt hävdade i samma program att man skulle bedömas för sina krav på välfärdsreformer och gratis glasögon. Just detta är uttryck för att dagens generation inom Vänsterpartiet inte förmår göra upp med sin historia, just för att man inte ser hur dagens åsikter länkar in i gångna tiders propaganda.
Samtidigt som Vänsterpartiet säger sig ha kämpat för demokrati och allmän rösträtt stödde man konsekvent varje diktatur som sade sig vara socialistisk. Man lierade sig politiskt, känslomässigt och moraliskt med förtryckarna. Ända in i vår tid, i den tid då Jonas Sjöstedt gick med i partiet. Och det handlade inte om ett naivt stöd för diffusa ideal utan om mycket medveten politik för att stödja grymma och brutala diktaturers mycket grymma och brutala förtryck precis intill våra gränser.
Och hävdar man att det som kännetecknar partiets historia är kampen för allmän rösträtt rider man vidare på det hyckleri som präglade partiet när man inte bara stödde de kommunistiska diktaturerna utan också uttryckligen stödde Nazitysklands invasion av Polen, eftersom detta ingick i den delning av Europa som Stalin hade beslutat om tillsammans med Hitler. Att överhuvudtaget i dag försöka finna spår av stöd för demokrati i den tiden är att vara blind för demokratins krav. I dag.
Vänsterpartiet har en historia där partiet vid upprepade tillfällen hyllat diktatorer och samarbetat med några av vår tids mest brutala regimer. Det är en historia som än i dag ligger till grund för en ständig oförmåga att förstå demokratins gränser och ta ansvar för ekonomi och samhälle. För det vi såg då ser vi också i dag.
Vänsterpartiets historia är mörk. Det var som sagt det enda svenska partiet som under andra världskriget ivrigt försvarade Molotov-Ribbentrop-pakten, stöttade Nazitysklands invasion av Polen och jublade över Hitlers ockupation av Norge för att det sågs som ”ett bakslag för den brittiska imperialismen”.
Efter och före kriget tog Sovjetunionen livet av mellan 30 och 50 miljoner människor genom en totalitär omänsklighet av massavrättningar, deportationer och skapade svältkatastrofer. Under den tiden hyllade Vänsterpartiets föregångare världens kommunistregimer och fick i varierande form finansiell hjälp liksom inspiration av Sovjetunionen och dess allierade.
Så sent som 1982 fanns Vänsterpartiet under sitt dåvarande namn Vänsterpartiet Kommunisterna på plats när Sovjetunionen firade 60 år av förtryck och död. 1987 skickade partiets ordförande Lars Werner ett gratulationsbrev till Nordkoreas diktator Kim Il-Sung för att gratulera honom för “de stora insatser Du under decennier gjort för Koreas arbetarklass”.
Vänsterpartiet har inte bara rötter i totalitära ideal. Deras rotsystem är förankrat i hyllningar till diktaturer. Och det var det partiet som Jonas Sjöstedt och Lars Ohly entusiastiskt gick med i. När de i dag påstår att reformeringen av Vänsterpartiet påbörjades redan av CH Hermansson ska man veta att det var just han som hävdade ”Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän Ingen människa kan förstå vår tids problem utan att ha studerat Stalins skrifter. Utan att ha studerat Stalins teoretiska verk är man analfabet i ekonomin, politiken, filosofin Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främsta lärare.”
Vänsterpartiets ekonomiska politik präglas i dag av samma planekonomiska mardrömmar som lade grunden för det kommunistiska förtrycket och fattigdomen. De driver på för en populism där varje offentlig utgift, varje underskott och varje skattehöjning ska bejakas. Helt oavsett om det inskränker på äganderätt eller demokratins stabilitet.
Med sina socialistiska skygglappar hyllade Vänsterpartiet när det grekiska Syrizas genom en ekonomisk såväl som demokratisk vansinnespolitik på nytt körde ner det krisdrabbade Grekland in i en ännu djupare kris. Precis som då är de emot varje form av internationellt samarbete som inte har en socialistisk grund. De var emot vid bildandet Sveriges medlemskap av Nationernas Förbund, Nordiska rådet, IMF och Världsbanken, OECD, Europarådet, GATT (sedermera WTO), EFTA, EES och än i dag EU och Nato.
Det är med samma utgångsläge – då som nu – Vänsterpartiet under de senaste åren samarbetat med det colombianska kommunistpartiet och De revolutionära arbetande massornas parti på Filippinerna. Och så sent som den 8 juni 2016 vägrade Vänsterpartiets företrädare Malin Björk att stödja Europaparlamentets kritik mot den socialistiska regimen i Venezuela. Det är en regim som gått långt över demokratins gränser och som drivit sitt land i katastrof och kaos.
I Sverige tvingas Vänsterpartiet fortfarande ta avstånd från ungdomsgrupper som idealiserar det politiska våldet, och ägnar sig åt det. Det var endast två år sedan flera medlemmar av Ung Vänster uteslöts ur partigemenskapen på grund av starka kopplingar till Revolutionära Fronten. Under förra året åtalades och dömdes en av Vänsterpartiets riksdagsledamöter efter att ha medverkat i en olaglig aktion och visat ohörsamhet mot ordningsmakten.
Det faktum att dagens ledning av Vänsterpartiet gick med i ett parti som hyllade brutalt förtryck och kommunistiska regimer som såg demokrati och marknadsekonomi som sina fiender säger något om deras förmåga att se gränser mellan demokrati och diktatur. Det faktum att man i vår tid har så svårt att förstå detta, så att man försöker skönmåla sin historia, gör det kommunistiska arvet än tyngre. När det gäller står de till vänster om demokratin.
Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt hävdar att vi moderater vill jämföra Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna för att “säga att SD är ett parti som andra”. Där har han fel. Sverigedemokraterna måste bedömas utifrån sin historia och sin människosyn. Det gäller även Vänsterpartiet. Inget av dem ursäktas av det andra. Det finns ingen relativism när det gäller synen på demokrati och mänskliga rättigheter. Poängen är att Vänsterpartiet inte är ett parti som alla andra, och att när man samarbetar med den sortens partier krävs tydliga avvägningar och gränser.