Inte en promille!
Trots högkonjunktur har andelen faktiskt sysselsatta i arbete inte ökat med en enda promille mellan 1997 och 2000. Det är ett så kapitalt underkännande av den ekonomiska politiken att den omgående borde leda till en ny ekonomisk politik. Ändå fortsätter regeringen med en bakvänd reformpolitik som upphäver många av de gångna årens framsteg inom reformområdet.
Det är som om de tre vänsterpartierna tillsammans har parollen tillbaka till 1960-talet som utgångspunkt för den gemensamma politiken. Problemet är att Sverige lever i en ny tid med nya krav. Sverige behöver en reformagenda för 2000-talet. Det sa moderaternas ekonomisk-politiske talesman Gunnar Hökmark inför ett arrangemang av Timbro Syd på måndagskvällen i Lund.
De utgiftsminskningar som lett till de sanerade statsfinanserna är redan i dag upphävda av ökade offentliga utgifter samtidigt som koalitionspartierna tävlar om att införa nya utgifter. De möjligheter till företagande inom vård och skola som gett en ny vitalitet vill vänsterpartierna begränsa. De problem som det svenska skattetrycket innebär kan man inte göra något annat åt än att diskutera skattehöjningar som drabbar låg- och medelinkomsttagare hårdast.
Koalitionspartierna använder sig av en fullständigt oansvarig budgetteknik som bara är möjlig att dölja under en högkonjunktur med snabbt växande skatteinkomster.
För det första använder man de minskade utgifterna under en högkonjunktur till att finansiera nya långsiktiga utgiftssatsningar. För det andra ökar man ovanpå detta på ytterligare utgifter vilket leder till att vi, under en högkonjunktur, har en snabbare ökning av de offentliga utgifterna än vad vi hade före den nya budgetlagen. För det tredje börjar man nu systematiskt vända och vrida på hur budgetlagen skall kunna kringgås för att utgifterna skall öka utan att det märks på utgiftstaken.
Detta innebär att socialdemokraterna tillsammans med de andra vänsterpartierna leder Sverige in i nya statsfinansiella problem. När konjunkturen viker minskar skatteinkomsterna medan de beslutade utgifterna består samtidigt som andra utgifter ökar. Det är på den vägen dagens ekonomiska politik för oss.
Istället borde vi nu ta vara på alla de möjligheter som en ny tid ger det svenska samhället. Det är därför vi behöver en reformagenda med en ny ekonomisk politik, slutade Hökmark.