En vecka som kommer att kretsa kring de återkommande kraven på överstatlig styrning av euroländerna och en särskild struktur inom EU just för dessa. Nu är problemet inte frånvaron av regler för budgetstyrningen utan frånvaron av åtlydnad i ett antal länder. Det paradoxala är att kraven på ökad styrning till stor del kommer från de länder som själva inte lever upp till kraven som finns i dag.
Det är som om förhoppningen om att åtgärder mot andra medlemsstater kan uppväga de problem som man själv har. Eller att en högre makt ska kunna ta det ansvar som man själv inte tar, eller om man kanske hoppas att nya beslutsformer löser problemen vara genom att finnas.
Frankrike har under mycket lång tid varit ett land som med stora underskott och upplåning brutit mot stabilitetspaktens regler. Samtidigt driver man återkommande krav på att EU ska ha en hårdare ekonomisk styrning i frånvaro av den styrning som man själv inte kunnat leva upp till.
När den franske ambassadören i dag i en artikel i SvD säger att det inte är något fel i att ett antal länder går före så har han helt rätt. Det vore inte fel om många länder gick före i budgetdisciplin och det finns inget i dagens ramverk som hindrar något land från att göra det. Däremot riskerar nya och särskilda strukturer att skapa en inre klubb som inte har med budgetdisciplin att göra utan med politiska beslut om EU. Vi har inget att frukta av en starkare eurozon, bara av en svagare, däremot har vi mycket att frukta av ett Europa som genom fragmentisering och olika klubbar för beslut suddar bort ansvar och förmåga att samla hela EU.
För min del kommer den kommande veckan handla om allt från lagstiftningen om bolagsstyrning, där regleringsivrare mer ställer till det än öppnar upp den inre marknaden, energiskatter som även den präglas av detaljstyrning snarare än av öppenhet samt möten med polske utrikesministern kring Euronestfrågor, möten med det blivande danska ordförandeskapet i Köpenhamn samt diverse djupdykningar i lagstiftningsarbetet kring de finansiella marknaderna med bland annat diskussion med ansvarige kommissionären. Och så blir det som sagt ett antal olika omgångar diskussion både i Bryssel och i Stockholm kring debatten om EU och framtida styrning och samordning.