Möten kring digitala agendan, kapitaltäckningslagstiftning, lagstiftning om finansiella marknadsplatser och med den azerbadjanska oppositionen på besök i Bryssel. Partiledningen i New Indepencence Party of Azerbadjan hade noterat att jag beskrev mitt besök i deras partihögkvarter i Baku för några veckor sedan med en bild av de höns som gick omkring på bakgården av deras kontor. De lovade att hälsa hönsen, samtidigt som vi diskuterade mer allvarliga frågor som utvecklingen av oppositionens europeiska kontakter.
I EU ytterligare en dag då krisproblemen i några länder visar sig påverka Europa i sin helhet. Valresultatet i Grekland ledde till ett sönderfall för de etablerade partierna. Nu ligger uppgiften på att bilda regering långt ute till vänster. Det blir förmodligen få runt om i Europa som välkomnar den utvecklingen. När de partier som vill fortsätta spendera som inget har hänt får makten riskerar tyvärr mycket att hända.
Det gäller i Grekland som för varje dag av tveksamhet drivs djupare ner i problemen, och man är redan långt nere, samtidigt som man tar steg mot en statsbankrutt om man inte vill göra de besparingar som är en förutsättning för att få de lån som i sin tur är en förutsättning för att klara reformer och avgörande välfärdssystem.
Men lika lite som den svenska krisen i slutet på 1980-talet och början på 1990-talet var orsakad av EU, eller lika lite som det amerikanska underskottet är ett resultat av euron, är Greklands problem resultatet av något annat än grekisk politik och regeringars oförmåga att se och göra något åt problemen.
Men det europeiska samarbetet erbjuder en stabilitet och förutsättningar för ekonomisk utveckling som nu sätts på prov. Det är inte en EU-kris vi ser i Grekland, Italien, Spanien eller i Portugal, eller i ett Frankrike som gör verklighet av Hollandes utgiftspolitik, utan en kris för den politik som förts. Gemensamt kan vi ställa krav på de reformer som är en del av den inre marknaden och på den finansiella stabilitet som vi har lagstiftning om. Men vi kan inte göra något åt problem som regeringar själva inte vill erkänna eller göra något åt.
Europa kan öppna sina gränser för konkurrens och företagande, för tillväxt och investeringar och därmed också etablera en ny våg av tilltro till marknadsekonomi, frihet och demokrati. Det är i sin tur det bästa sättet att både bekämpa krisen och den ytterlighetspolitik som nu växer fram i krisens spår så länge medborgarna känner att det inte görs tillräckligt för att klara jobben och välfärden. Den idé som Europa behöver handlar om öppenhet och frihet för de enskilda. Det kan vara värt att påminna sig om inför Europadagen.