Hoppa till innehåll

Inflation i ödesdagar

I Bryssel en dag som handlar om arbete med lagförslag kring telekom och roaming samt förhandlingarna om det mellanstatliga förslaget kring stabilitetspolitiken. I den delen är inte mycket nytt jämfört med vad vi redan lagstiftat om, med undantag från besynnerliga formuleringar om att kommissionen ska underrättas om den ekonomiska politikens vägval. Det är den inte bättre än någon annan att bedöma, däremot bör vi granska dem som överträder regelverket. Och vi bör göra det på ett sådant sätt att vi inte skapar olika klubbar inom EU. Det motverkar återhämtningen.

De senaste veckorna har vi kunnat läsa allt dystrare domedagsartiklar om eurons sista dagar. Någon gång har det varit maximalt 10 dagar och någon annan gång fråga om upplösningen av EU. Det kontrasterar mot dem som hävdar att problemen beror på marknaden och på orättvisa kreditvärderingar.

Ett annat sätt att se det på är att den europeiska ekonomin är i en kris på grund av en bristande konkurrenskraft och en skuldkris som drabbar alla i form av vikande tillväxt. Det faktum att obalanserna är stora innebär inte att den europeiska ekonomin saknar kraft och styrka. Utmaningen nu måste vara att anpassa utgifter och skuldbördor till vad som är nödvändigt för att uppnå balans samtidigt som vi reformerar för ökad konkurrenskraft.

I den delen är jag förundrad över hur lite som har hänt, hur mycket som mer tar sikte på hur vi ska undvika framtida kriser utan att gå till botten med den nuvarande krisens problem. Men jag är också förundrad över dem som dag efter dag skriver att vi går under i morgon.

Något får vi kanske leva med att det inte finns några värdepapper som har 100 % säkerhet och för alltid kan vara av högsta säkerhet. Kanske är det helt enkelt så att i en dynamisk värld får vi leva i en osäkerhet som vi inte hade i en annan värld där allt var fast och fixt.

Men någonstans måste pengar investeras, till slut även där risken är lite större än det riskfria. Och någon gång måste Europas ledare fokusera på krisen som sådan och dess rötter liksom någon gång måste krönikörer läsa vad de skrev för 10 dagar sedan så att de inte ständigt rullar undergången framför sig även om det ger de bästa rubrikerna.