Internationella valutafonden, IMF, presenterade i dag sin ekonomiska prognos för 2006 och för kommande år. Deras analys är att dagens globala tillväxt på nästan 5% kommer att fortsätta även kommande år.
Det är en fortsatt fantastisk utveckling som präglas av Kina och Indien mer än några andra länder. Kina som fortsätter att ligga på 9 % tillväst, Indien på ungefär 7 %. Det är världen största nationer som har världens högsta tillväxt. Detta uppnås inte genom införande av vare sig friår, ökade ledigheter eller höjda skatter utan genom hårt arbete, intensivt företagande och satsningar på forskning och utveckling som i dessa länder får en mycket stor utväxling.
Det innebär också att dessa länder är exempel på växande marknader av ett slag världen aldrig tidigare har skådat. Fattigdomen övervinns i dessa länder, där tidigare de allra fattigaste fanns, samtidigt som de utmanar den gamla världen med sina produkter och tjänster.
Den europeiska tillväxten på drygt 2 % är ett exempel på att vi vare sig hänger med i denna tillväxttakt eller att vi klarar av att hävda oss på dessa marknader. Även Sverige som i år redovisar tillväxtsiffror på över 3% klarar inte med denna tillväxttakt. Det innebär inte bara att vi relativt förlorar position till dessa länder utan att vi också förlorar förutsättningar för vår välfärd. Vi upprätthåller inte den tillväxttakt som gör att vi klarar av att upprätthålla en världsledande välfärd .
Tvärtom är den svenska tillväxten i dag ett uttryck för den internationella ekonomins snabba omvandling utan att vi själva omvandlar, vi säljer varor och tjänster från de företag som en gång skapades, inte genom att vi etablerar nya företag och nya marknader. När kineser och indier köper stål och järnmalm gynnar det den svenska ekonomin, liksom den växande efterfrågan på telecom, mobiltelefonsystem, lastbilar och dammsugare, för att ta några exempel. Inte så mycket Göran Perssons framgång som fattiga kinesers välgång.
Och det vi ser med stor tydlighet är att världens ekonomiska centrum gradvis flyttas över från Europa och USA till de nya ekonomierna. Det är inte vår framgång som präglar världsekonomin utan de fattiga ländernas, som tidigare var biståndsberoende och följde socialismens råd om kollektivt ägande och jordbruk. Deras framgång i dag är resultatet av att de inte längre lyssnar utan exporterar. Det är väl för deras medborgare och det är väl för världen.