Europas demokratier utmanas såväl utifrån som inifrån. Auktoritära regimer som den ryska och antidemokratiska rörelser stöter på. I Västeuropa har ytterlighetspartierna vunnit mark i allmänna val, medan regeringar i Ungern, Rumänien och Polen uppvisar alltmer auktoritära tendenser. Detta är en stor utmaning för EU. Och den får inte förringas till en fråga om partipolitik eller regeringars politiska färg.
Länder i Central- och Östeuropa har under decennier präglats av ett kommunistiskt förtryck som kvävde den öppna debatt som länge funnits i västra Europa. Detta har olyckligt nog skapat ett utrymme att där relativisera betydelsen av demokratins och rättsstatens institutioner. Det har i sin tur gett upphov till en annan syn på nationen än den vi har i Sverige.
I september röstade Europaparlamentet för att utreda sanktioner mot Ungern, just med anledning av den urholkning av det öppna samhällets oberoende institutioner som vi har sett i landet. Jag har många gånger klargjort att premiärminister Viktor Orbáns politik och värderingar ligger bortom vad den konservativa partigruppen EPP står för – Orbáns parti Fidesz och mitt, Moderaterna, ingår båda i EPP. Men jag kommer att fortsätta att kritisera antidemokratiska företeelser var de än förekommer.
Nu står även situationen i Rumänien på Europaparlamentets agenda. Den rumänska socialdemokratiska regeringen driver en djupt antiziganistisk politik när den diskriminerar romer.
Samtidigt har regeringen tidigare i år försökt att legalisera korruption. Lagförändringarna kom till efter att Socialdemokraternas ledare befanns skyldig till just korruption och dömdes till fängelse. Det är illa att svenska socialdemokrater länge varit tysta inför sina partikamraters rasism och övergrepp mot demokratin.
De har även enbart kritiserat länder där Socialdemokrater inte suttit i regering. Att Rumänien nu underminerar rättsstatens principer, att medierna framställs som ett hot i Tjeckien och att den slovakiske journalisten Ján Kuciak mördades i samband med granskning av ledande socialdemokraters kopplingar till italienska maffian har underordnats ren partipolitik.
Alla måste gemensamt stå upp för demokratins grundläggande principer, oavsett om de urholkas av Ungerns konservativa Fidesz, eller Tjeckiens liberala Ano eller Rumäniens socialdemokratiska Partidul Social Democrat eller dess liberala regeringspartners. Eller för den delen av regeringar i Polen, Bulgarien och Italien. Här har EU en avgörande roll, både genom sina institutioner och genom ett gemensamt agerande för unionens grundvärderingar.
Några menar felaktigt att några av dessa länder blev medlemmar i EU för tidigt, eller att EU måste markera genom att ta ifrån dem medlemskapet. Ett sådant ogenomtänkt och ytligt agerande skulle spela Kreml rakt i händerna. Deras EU-medlemskap har tvärtom påskyndat utvecklingen mot demokrati, öppna marknader och rättsstat. Inte bara i Central- och Östeuropa, utan också i de länder i Sydeuropa som på 1970-talet var fascistiska diktaturer.
Utan EU-medlemskapet hade Bulgarien och Rumänien riskerat en liknande utveckling som den vi ser i Ukraina, samtidigt som de baltiska länderna hade varit ryska lydstater.
Det tar lång tid att bygga upp en demokrati. Flera av Central- och Östeuropas länder har inte varit demokratier ens i 30 år och de präglas fortfarande av sitt kommunistiska arv.
Den liberala demokratin måste försvaras var den än hotas. Det gäller de länder där auktoritära tendenser blivit del av regeringspolitiken och det gäller de länder där extremistiska ytterlighetspartier ökar i stöd och inflytande.
När det egna landets demokratiska institutioner är svaga blir EU:s upprätthållande av rättsstaten helt avgörande. Vi som tror på den liberala demokratin måste gemensamt försvara den, alldeles oavsett vilken politisk majoritet som har makten för stunden. De svenska Socialdemokraterna och Liberalerna måste ta ett större ansvar i sina respektive partigrupper i Europaparlamentet. Endast mörkrets krafter vinner på tystnad.