Under dagen var jag i Wien ( i det österrikiska parlamentet, på bilden ) för att delta i Transatlantic Legislators Dialogue med fokus på den transatlantiska ekonomin. Det vore kanske synd att påstå att det var ett möte av samma betydelse som mötet mellan president Bush och den kinesiske ledaren Hu i Washington. Men likväl är detta årliga möte mellan Europaparlamentariker och kongressledamöter en del i en viktig process för att på olika sätt stärka samarbetet över Atlanten.
Min roll var att presentera några av de grunddrag som bör prägla den transatlantiska dialogen när det gäller den finansiella sektorn, konkurrensfrågor och investeringar, där jag är rapportör för det ekonomiska utskottet. Viktigare än att upprepa vad som bör göras inom dessa områden att ömsesidigt erkänna redovisningsstandard, undanröja hinder för en transatlantisk kapitalmarknad genom att underlätta företagsköp och direktinvesteringar, listning och avlistning på börserna och ta bort hinder för europeiska återförsäkringsföretag i USA – är att förstå hur omfattande och viktig den transatlantiska ekonomin är för både USA och Europa.
I mitt inlägg pekade jag på att den transatlantiska ekonomin omfattar mer än 3 triljoner dollar i ömsesidiga direktinvesteringar, närmare 14 miljoner anställda och är grunden för den omfattande export och import som växer över Atlanten. Och kanske viktigare än så, det är investeringar som mycket konkret handlar om att utveckla den moderna kunskapsekonomin. Mer än 60% av europeiska företags forskning utanför Europa äger rum i USA och samma sak gäller i den andra riktningen. Det innebär att den transatlantiska ekonomin driver fram båda sidornas växande konkurrenskraft på den globala scenen utan att stänga någon ute utan tvärtom genom att bidra till den globala ekonomins tillväxtkraft.
Det har sin särskilda betydelse i ett skede där vi om 8 år kommer att få se 800 miljoner medelinkomsttagare i europeisk mening bara i länder som Kina, Indien, Ryssland och Brasilien. Det kommer att bli en kraft och en dynamik i den ekonomi som där växer fram som kommer ha en avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av finansiella marknader, försäkringsbranschen och var den avancerade industrin utvecklas. Den transatlantiska ekonomin, allt närmare samarbete och en transatlantisk kapitalmarknad som är genomförd 2010 kan bidra till att ge oss en utveckling som gör att vi klarar av den globala ekonomins utvecklingstakt och dessutom kan bidra till dess vitalitet.
När Hu och Bush möttes i Washington i dag var deras möte ett uttryck för den styrka som präglar de framväxande ekonomierna, inte minst Kina men kanske ännu mer Indien. Vi har all anledning att bejaka denna dynamik, det är den som i dag ger kraft åt den svenska ekonomins utveckling, men det kräver också att vi kan utvecklas och till det krävs den transatlantiska ekonomins djupa integration och avancerade kunskapsutveckling. Bush har all anledning att komma ihåg detta när han i juni i år träffar EU-kommissionens ordförande Barosso och det österrikiska ordförandeskapets Schüssel på toppmötet EU- USA.